(Snabbt om den: Det är vanliga killar. De uppfinner inget. De låtsas förändra men använder den uppbådade förändringskraften till att bevara mansrollen. De åker på ett homosocialt retreat UTAN sina barn? Lämnar fru och familj hemma? Det är en manifestering i frihet, pengar, rörelse, exakt som för 100 och 1 000 år sedan. Det är otroligt irriterande att ändå försöka söka sympatin man får av sårbarhetens äkta villkor – att offra något. Deras position i livet är intakt. Näthatet var befogat.)
Jag har suckat åt den politiska kulturtexten. Misstänkt den för att vara positionerande. Den självgodes PR för jaget? Vars funktion är att bekräfta rådande konsensus och hur duktig man är på att tycka det konsensusen. Till exempel: anorexi är fel. Men det största argumentet mot att jag ska börja skriva politiskt: Jag är en klåpare. Utbildad på konstskola! Varför ska JAG då skriva om hur Erdogan sätter press på turkiska ambassaden i Stockholm där kurder demonstrerar för sin rätt att inte bli inväxlade av Ulf Kristersson som valuta i en Natoförhandling, bara för att han kräver maximal makt?
Makt makt makt är viktigast för Ulf. Jag är ointresserad av de psykologiska mekanismerna bakom Ulfs makthunger. Det som går att konstatera är att han har den och att den påverkar Sverigebilden, inåt och utåt. Vi brukade vara ett land som var kända för vår neutralitetsprincip. Vi har alltid haft en mjukisvibe? En undertext av pacifism, kanske lite på grund av aningslöshet, men också för att vi har värderat snällhet så högt? Men stand up-skämt om mellanmjölk, lagom och jante-lagen har blivit daterade. Den uppdaterade bilden är ett land där det går att härleda nazikopplingar till makten.
Och nu ska Kristersson och Billström lämna ut kurder till Erdogan så att de kommer torteras? Avrättas? I veckan var Europaparlamentet tvunget att gå ut och öppet kritisera Sveriges upprepade uttalanden om att Turkiet är en demokrati, för det anser inte EU. Men det gör vår regering.
Det hakar i ett annat skeende, som tack vare sociala medier, ingen lyckats att undgå: Den feministiska revolutionen i Iran. Initierad av mordet på Jina Amini, 22 år, utförd av moralpolisen. I skrivande stund har 50 personer dödats enligt The Guardian. De skjuter kvinnor, barn. I samma veva passar Iran på att attackera delar av Kurdistan.
Svårt att säga att det har att göra med upproren, men Jina Amini var kurd. Några veckor senare attackerar Turkiet kurdiska Kobane. Staden där IS besegrades.
Sverige har, historiskt, förutom att vara ett föregångsland i jämställdhet, varit kurdvänner. Sverige har varit en hamn för politiska flyktingar. Jag själv är en produkt av denna altruistiska asylrätt. Min farsa kom hit tack vare den. Träffade mamma på en fest …
Att kunna hysa människor i politisk exil är lättare när landet är neutralt. Det är svårare när landet har en agenda i världspolitiska frågor. Det har Sverige nu. Kristersson vill maximera makten. Jag har undrat över de – vad ska man säga – kyliga, bantade rapporterna över den blodiga, kanske största feministiska revolution som funnits i modern tid.
Ett av Ulfs första inlägg på Instagram är ett uttryckt stöd för metoo. Han hade väl aldrig kunnat tro att DET skulle kunna backfire. Et voilà: det belyser bara nuvarande tystnad.
Kristersson kan inte gå ut och stötta denna internationella vädjan för jämställdhet. På grund av tyst diplomati, visst. Men också för att det vore att stötta kurder. Det vore att vara emot Erdogan. Det skulle innebära att äventyra Sveriges inträde i Nato. Att avbryta fjäsket.
Sveriges identitet är ändrad. Även identiteten i nationaliteten – att vara medborgare i en demokrati:
Det blev folkomröstning om högertrafik och kärnkraft, men inte om Nato.
Huruvida vi indirekt vill stödja kvinnors rätt att leva i frihet. Kurders rätt att tänka och skriva.
Jag är ledsen att behöva, eftersom jag är en konstnär, men jag måste skriva det här i stället för något kul om typ erotisk anorexi. Regeringen tvingar mig.
