Maria Sveland: Plöstligt var jag ”prisbelönad journalist”

Min vän läraren berättade att när hon bad eleverna att själva uppskatta vilket betyg de borde få så urskiljdes ett mönster. Medan de flesta killar överskattade sig själva så gjorde tjejerna tvärtom. Nu undrade min vän vilken strategi hon borde välja: skulle hon uppmuntra tjejerna att uppvärdera sig mer eller killarna att inte vara fullt lika uppblåsta? Eller både och?

Att gå genom livet med känslan av att vara självklar och storslagen är något som långt ifrån alla upplevt. Det är en känsla som är intimt förknippat med kön och klass, eller med andra ord: privilegier och makt. De av mina vänner som kommer från en övre medelklass/överklass har, liksom mina manliga vänner, alltid varit bra på att marknadsföra sig. Själv har jag slitits mellan irritation, trots och avundsjuka inför detta. Vill jag verkligen spela med? Borde jag spela med? Har jag överhuvudtaget rätt att vara här och bete mig som om det vore en självklarhet? En osäkerhet som minskat ju mer makt och privilegier jag erövrat med klassresa, författarkarriär och bättre ekonomi. Jag sa ju det, det hänger ihop.