När jag blev förälder brottades jag med den obehagliga känslan av att tvingas bli en despot i många lägen. ”Nej, du får inte äta detta nu.” ”Ja, du måste gå och lägga dig nu, trots att du inte känner dig trött.” Och så vidare.
Jag läste några böcker om föräldraskap och fann tröst i den enkla formuleringen att barn är bra på att uttrycka sin längtan efter omedelbar tillfredsställelse, men har svårt att se sina långsiktiga behov. Därför måste föräldrarna ta ansvar för mat, sömn, balans och mycket annat.
Jag tänker på den här krocken mellan omedelbar tillfredsställelse och långsiktiga behov när jag – för att skriva veckans reportage – paddlar längs älven Ljungan i Medelpad. Här har människor ordnat aktiviteter varje dag i tre veckor för att skapa tryck i klimatfrågan nu i valrörelsen. Att möta de som deltar inspirerar. Någon är aktiv i ett lokalt projekt för biologisk mångfald. Någon driver en tillsammans-odling. Någon är ekobonde. Någon är konstnär som arbetar specifikt med miljöfrågan.
När vi skjuter in kanoterna vid strandkanter och fikar samtalar vi om allt ifrån basinkomst och klass till miljö och energi. En röd tråd är hur rika människor har möjlighet att bete sig precis hur som helst, utan något som helst ansvar för miljö och klimat. De har möjligheter till omedelbar tillfredsställelse: köpa sommarstugor, köra stora bränsleslukande bilar, skaffa varenda liten pryl som de tycker sig behöva till sin friluftsutrustning, och så vidare.
Det sticker i ögonen på människorna jag möter här. De önskar en förändring, där omställning handlar om långt mycket mer än satsningar på grön industri. De genomför sin expedition längs älven för att de vill att politikerna ska vakna. För om inte de griper in för planetens långsiktiga behov, likt en förälder som tar det ansvaret för sina barn, hur ska vi då klara temperaturmålen och värna den biologiska mångfalden?
ETC Nyhetsmagasin nummer 32 är ute idag.