Butiken ligger avigt till, skylten är allt annat än glammig, nån reklam har inte gjorts. Ändå blir det omedelbart smockfullt när dörrarna öppnas klockan 12. Men så kostar maten som säljs mindre än en tredjedel av ordinarie pris. Det är billigt, mycket billigt på MatRätt.
– Det betyder jättemycket. Så är det för de flesta som kommer hit och handlar , säger Peter. Han är pensionerad lastbilschaufför med dålig pension. Så dålig att han kvalar in som medlem i MatRätt.
– Jag får köpa mat för 250 kronor i veckan. Med 70 procents rabatt sparar jag 600 kronor och maten räcker i två, kanske tre veckor för mig. Tänk själv, för 15 kronor går jag hem med 5 liter mjölk. Det betyder allt för mig.
MatRätt är en nystartad matbutik på Synhållsgatan 14 i Göteborg. Dit kommer man med buss 84 eller 95. Med spårvagn kliver en av linje 1, 7 eller 8 vid Nymilsgatan och promenerar cirka fem minuter.
För att bli medlem behövde Peter visa att hans inkomst är lägre än 9 290 kronor i månaden efter skatt.
Vem som helst får handla på MatRätt, men bara medlemmar får handla med 70 procents rabatt. Övriga betalar ”normalt” lågpris eller reapris om det finns mycket av en vara.
Butiken öppnar först klockan 12, men redan klockan nio är det full fart.
Mellan åtta och tio pallar med varor skall in i butiken och fördelas på hyllor och kylar varje dag, måndag till fredag.
– Lika mycket går ut med kunderna varje dag. Det brukar vara tomt efter tre timmar, säger Ida-Lina Frisell.
Maten kommer från grossister som Dagab och butiker som Willys, Hemköp och Dahls. Det är många som hellre skänker än slänger.
Ida-Lina är en av tre anställda från Räddningsmissionen. Resten av personalen består av sju personer som arbetstränar på uppdrag av Arbetsförmedlingen och Göteborgs stad samt tre volontärer.
MatRätt startade för ett par år sedan i Stockholm som ett samarbete mellan Stockholms Stadsmission och Johnson-ägda livsmedelskoncernen Axfood. Det tog tid att finna en lämplig lokal i Göteborg, men när lokalen fanns ställde Johnson foundation upp med 150 000 kronor i starthjälp. Många andra gav mindre bidrag.
I dag fungerar MatRätt som en franchisekedja. Stockholms Stadsmission äger varumärket.
– Vi betalar en liten summa för att få använda det. Då får vi också hjälp med rutiner och kan använda deras databas. På så vis har det gått snabbare för oss att komma igång, berättar Ida-Lina och sammanfattar MatRätts tre mål:
– Vi vill minska matsvinnet, minska matfattigdomen och hjälpa människor till ett bättre liv.
Att minska matsvinnet innebär att MatRätt säljer fullgoda livsmedel som inte går att sälja i vanliga butiker. Det kan vara kort datum, en för stor leverans till en butik som inte hinner sälja allt eller skadade förpackningar.
– Det räcker att en ytterkartong är trasig. Då tar butiken inte emot leveransen.
Men det gör MatRätt. Ingenting som kan användas slängs. Hinner inte MatRätt sälja går det som blir över vidare till olika sociala projekt eller till de ”solidariska kylskåp” som står lite här och var i Göteborg. I ett solidariskt kylskåp kan vem som helst lämna och hämta mat.
Mitt i folkhemmet finns många göteborgare som inte alltid har råd att äta sig mätta, som är matfattiga. Hur många det är vet ingen. Men frivilligorganisationer som Stadsmissionen och Räddningsmissionen noterar att allt fler behöver hjälp med mat.
– Många församlingar delar därför ut mat gratis. Men att få råd att köpa mat själv bidrar till större självrespekt, förklarar Ida-Lina.
På de tre första veckorna fick MatRätt 650 medlemmar. Målet är 2 000 medlemmar och fler butiker.
Att hjälpa människor till ett bättre liv innebär också att MatRätt sysselsätter personer som behöver arbetsträna för att klara av ett vanligt arbete.
Fredrik är 24 år och arbetstränar för att så småningom orka arbeta en hel arbetsdag.
– Här hämtar jag mat till butiken och fyller på i kylarna. Det är roligt.
För jobbet får han aktivitetsersättning från Arbetsförmedlingen, så låg att den kvalificerar honom som medlem i MatRätt:
– Jag har ansökt om medlemskap.
Behövs MatRätt? Absolut? Borde MatRätt behövas i ett gott samhälle? Frågan är fel ställd. MatRätt och andra frivilliga insatser i välfärden behövs därför att människor behöver människor. Den skattefinansierade välfärden är absolut nödvändig, men kan aldrig bli tillräcklig.
