Agnes Ozolins: Omställningen kan inte vänta

Jag har tidigare ställt mig ganska skeptisk till konceptet. Jag såg det som en introspektiv, idealistisk rörelse som var dåligt verklighetsförankrad. En fin tanke, men som aldrig kommer få något större genomslag och därmed ett slöseri av tid och energi som hade kunnat ägnats åt opinionsbildning och politisk organisering.

Att jobba politiskt och samtidigt aktivt med lokala lösningar har jag aldrig sett som oförenligt – att lokala, småskaliga projekt skulle ha något större egenvärde har jag dock inte tänkt. Men det är dags att krypa till korset. Kalla mig långsam, men nu har polletten trillat ner. Den kreativitet, kompetens och driv jag mötte under konferensen var överväldigande. Tvärtemot vad jag trott arbetar Omställning i högsta grad utåt och framåt. Visst, ett litet steg i taget, men det är alltjämt en framåtrörelse.

Man ser att initiativ skapar momentum; när människor får skapa, ta ansvar och bygga något eget väcks en känsla av att allt är möjligt. Kunde vi göra detta, kan vi också göra det där. Jag som själv tagit del av dylikt känner igen den svindlande känslan när man sjösätter något man kämpat med, när man ser det bära frukt. Kanske inte något som förändrar hela världen – men som gör avtryck hos mig, i miljön, i femtio, hundra andra som bär det vidare.