Scenario: du har satt dig bekvämt tillrätta i soffan med datorn i knät. Klockan är efter 17 och du bryr dig inte längre om att ha webbkameran vinklad så att antalet hakor minimeras i Zoom-fönstret, för nu är det dags för envägskommunikation. Visst är du inne på samma app där du för bara en timme sedan hade avstämningsmöte med kollegorna, men nu är det inga framtvingade försök till småprat på agendan. Nu vankas det rockkonsert.
Många är de fysiska upplevelser som hastigt och lustigt tvingats ställa om till rörlig bild. Resultatet är ofta bedrövligt. Inte för att det är taffligt genomfört, utan för att kultur vars själva existensberättigande vilar på mötet med publiken inte genom en kameralins magiskt kan översättas till distansunderhållning.
Alla som någonsin besökt en konsert vet att det är mer än att bara lyssna på musiken och alla som trånat efter Beatles på en tv-skärm vet att det inte är samma sak som att faktiskt vara på konserten.
Musik kan vara ett rusmedel i sig.
En skiva kan dra en igenom alla nio grundaffekter på en halvtimme. Den upplevelsen förstärks flerfaldigt när den delas av hundratals fans som skrålar i ostämd hockeykör. Eller bara en handfull aficionados, för den delen. Man kan känna vibrationerna av nervositet från bandet, de osäkra blickarna som utbyts och det ljudlöst mimade ”ska vi köra?” strax innan musiken brakar igång. Kanske har sångaren ett mellansnack som studsar mellan hen och publiken? Eller spelar en önskelåt som något fyllo vrålar ut mellan låtarna? Bara att som besökare spana in vilka andra som är där är i sig en existentiell upplevelse. Man speglar sig i dem, tittar på vad de har för stil. Får en insikt om vem man själv är. Det är kroppsligt, det luktar, det spills öl, det är live och liv.
Allt det försvinner av nödvändighet när konserter streamas, eftersom det är själva mötet som ska bort i coronans tid. Det är behjärtansvärt att kulturaktörer så snabbt lyckats växla över till streamade evenemang, men rörlig bild är ett helt eget medieformat. Det finns personer som arbetar specifikt med det. Ljussättare, producenter, scriptor och sminköser. Tar man bort dem ur ekvationen återstår ett ganska torftigt resultat.
Coronan har gjort att kulturaktörer tvingats ställa om, ja, men vi behöver också tänka om. Formulera på nytt vad kulturens betydelse är i isolering och karantän. Bygga nya strukturer att verka inom. Historiens främsta civilisationer har alla byggt på kultur och vetenskap, det ena har kunnat växa med hjälp av det andra.
Nu är det inte rätt tid för kulturaktörer att hala fram en mobilkamera och fortsätta som om ingenting är annorlunda. Nej, det är läge att vara radikal. Omformulera vad som skapar mening i livet och hur man kan nå ut med det.
För övrigt: Bokförsäljningen sjunker stadigt trots att litteratur är den överlägset bästa karantänunderhållningen.
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
