Det fanns inga lediga tider någonstans. Jag kunde inte ens boka en tid. Min sambo förklarade pedagogiskt över axeln på mig att det är flera års väntetid till Folktandvården numera, men jag kunde bara inte ta in det. Vi bor ju i flourtants-Sverige? Nog kunde jag misstänka att det var knepigt i de eftersatta utanförskapsområden som här uppe går under namnet ”inlandskommuner”, men i Umeå? Norrlands huvudstad? Kan det stämma?

Efter att ha googlat runt lite visade det sig att jag bott under en sten. Vi har tydligen en alarmerande tandvårdskris i Norrland, och då spelar det ingen roll om man bor i Umeå eller Muodoslompolo. Här i norr kan man numera få vänta upp emot tio år på en undersökning och varannan klinik har slutat kalla medborgarna till undersökningar överhuvudtaget. Det är liksom ingen idé att kalla någon till en undersökning som ligger flera år framåt i tiden. Barn- och akuttandvård prioriteras, och inte ens det fungerar som det ska. Norrbottningar som har relativt nära till finska gränsen blir hänvisade till Finland för akuttandvård. Jämtarna åker till Norge.

Norrlänningarna sitter fast i en ond cirkel. Utan möjlighet att gå på regelbundna undersökningar blir tandhälsan lidande, vilket med tiden leder till behov av vård. Vård som inte längre kan fås hos den överbelastade Folktandvården. Som skickar patienten vidare till privata aktörer. Som också har fullt. En ändring av tandvårdslagen, så att alla patientgrupper erbjuds tandvård efter behov, har föreslagits men företrädarna för den privata tandvården stretar emot. I en branchrapport hävdar de att återinförda regleringar minsann kan leda till ”sämre kvalitet och tillgänglighet”. Det är såklart skitsnack, och hade jag inte varit så satans trött på att hela tiden drabbas av borgarnas ständiga lustmord på det gemensamma hade jag garvat åt formuleringen. Ingenstans i norr har avregleringar lett till ökad kvalitet eller tillgänglighet. Ingenstans. Allt blir bara sämre.

”Norrland är snart en markör för dålig tandhälsa” konstaterar en representant för Region Västerbotten uppgivet i en artikel. Kul. Som norrlänning blir man redan exotifierad för sin dialekt och sin oförmåga att småprata. Nu ska man behöva vara tandlös också.

Jag mejlar en privat tandläkare. Där finns det faktiskt lediga tider och några dagar, och några tusenlappar, senare har tandvärken upphört. Jag bokar tid för en kontroll nästa år också, och jag antar att jag går hos en privat tandläkare nu? Det känns faktiskt oerhört sorgligt.

Folktandvården i Norrland, RIP.

För övrigt noterar jag att Israels högerextrema regering inte känner sig särskilt smickrade över att Sverigedemokraterna åker dit på studiebesök. De må vara högerextrema, men de har ändå inte glömt SD:s rötter. Det verkar vi emellertid ha gjort här i Sverige.