Eva Ahremalm: Nödvändigt att livsstäda

Jag är just nu i en fas i mitt liv som jag kallar ”röjarperioden”. Nja det är inte så att jag är ute och slår runt och ”sturm und drangar” nätterna igenom. Nej jag rensar. Slänger bort. Går igenom saker jag inte behöver och inte har behövt på många år och som jag aldrig kommer att behöva igen men som ändå ligger där kartongvis och tar plats i förråd och garderober. Och jag känner mig flera kilo lättare för varje kartong som blir genomgången, undanröjd och bortlämnad. 

Det här med att göra sig fri från alla onödiga saker började redan i vintras när min kära pappa gick ur tiden och det liksom föll på min lott att röja efter honom. Trots att han var 90 så hade han inte tänkt på det där med att lite försiktigt börja rensa efter sig. Nej, han var en samlare och är man en samlare så slänger man inte några saker. Det tog mig månader att tömma förråd efter förråd. Och ni som har gjort det vet att det både är vackert och sorgligt att gå igenom en annan människas liv. Det slog mig att man faktiskt inte vet allt om sina föräldrar. Även om man ibland tror det.