Krönika: Njut av arbetslösheten

Det är något så provocerande med att njuta av sin ledighet.
I alla fall om man är arbetslös eller sjuk.
Det är okej för den som jobbar att se fram emot helgen. Att utnyttja en röd dag eller att boka upp sin semester med trevligheter av nyttigt eller onyttigt slag.

Men fan ta den som använder sin arbetslöshet eller sjukskrivning till lyxen att helt själviskt njuta av sin tid! Den lyxen är reserverad åt de samhällsnyttiga allena. I sann luthersk anda förväntas vi må dåligt av denna påtvingade dödtid. Enbart av ondo ska dagar obokade av arbete på grund av ohälsa eller arbetsbrist vara.
Den synen på människor är sjuk. Och jag är övertygad om att den också gör oss sjuka och olyckliga.
Jag menar inte att arbetslöshet eller sjukskrivning är något eftersträvansvärt.
Men vet ni, shit happens.

Och när den där skiten händer, varför ska vi då inte göra något bra av det? Att då och då tillåta oss att vända ansiktet mot solen. Tillbringa en sketen tisdag på ett spa, hos en massör, på ett museum eller en hockeymatch UTAN ATT HA DÅLIGT SAMVETE FÖR ATT MAN GÖR NÅT KUL FAST MAN INTE ARBETAR!
Because you´re worth it, helt enkelt.

Jag är så djupt tacksam för all tid som jag har varit arbetslös eller sjukskriven. Jo, det är jag och jag vet att det provocerar. Det är inte min mening. Men jag vet vad det gjorde med mig att känna ångest, skuld och skam under de där perioderna. Att ständigt gå omkring med en liten fuktig yllefilt indränkt av viskande röster som talade om hur dålig jag var, hur mitt människovärde minskade för varje dag jag vaknade till ryggplågorna eller till ännu en dag framför Platsbankens förkrossande få möjligheter.