Så skulle väl en ekonom ha resonerat. Och sedan hade hen troligen tyckt att det inte fanns så mycket mer att säga i frågan om strumplagningens vara eller inte vara.
Ändå finns det ju en hel del människor som lagar sina strumpor eller stickar sina egna tröjor eller odlar sina egna tomater. Antagligen ägnar de sig alla åt förlustaffärer. Så antingen förstår sig sådana personer inte på ekonomi eller så förstår sig ekonomer inte på vad som är värdefullt.
Det är ju lätt att förstå att pengar är värdefullt eftersom jag varje dag kan gå ut och köpa grejer för dem. Resultatet av de abstrakta pengarna är konkret. Det är svårare att förstå varför det skulle vara värdefullt att stoppa strumpor, sticka tröjor eller odla tomater. Resultatet av det konkreta arbetet är abstrakt.
Det är nästan alltid billigare att köpa nya saker än att laga eller tillverka saker själv. När vi ändå gör det måste det bero på att vi får någonting annat som är värdefullt.
En sak jag tror vi får är förtrolighet med tingen som omger oss. Vi har en historia ihop. Mina grejer blir inte bara resultatet av vad jag har valt att lägga mina pengar på, utan även vad jag har valt att lägga mina händer på. Kanske gör det oss mindre alienerade?
En annan sak vi får är måhända en känsla av kontroll, av att behärska vår materiella omgivning. Många av de ting jag dagligen använder är totalt obegripliga för mig. Jag förstår inte hur datorn eller mobilen fungerar, jag förstår inte varför lampan lyser när jag trycker på en knapp eller varför vattnet rinner när jag vrider på en kran. Jag är universitetsutbildad, men samtidigt inkompetent på centrala områden i vardagen.
Om någon frågar mig varför det åskar skulle jag svara att det beror på spänningar mellan molns positiva och negativa laddningar, för det har jag lärt mig i skolan. Om jag hade levt i en annan tid hade jag väl sagt att det beror på att Tor svingar med hammaren där han åker i sin vagn i himmelen. För egentligen är ”positiva och negativa laddningar” bara ord för mig, utan egentlig mening. Inkompetent och alienerad även där alltså. Strumplagande, stickande och tomatodling kanske är en kompensation för det där?
Vår vattenkokare gick sönder. Jag tänkte att jag skruvar isär den och ser om det är sladdarna inne i den som är problemet. Det gick inte, allt var gjutet i ett enda stycke. Jag gick alltså miste om förtrolighet med och kontroll över tingen och om en känsla av kompetens. Å andra sidan ledde väl mitt inköp av en ny tekokare till att jag bidrog till tillväxt och på det sättet var jag en god medborgare. I alla fall i en konstig samhällsekonomi och i alla fall på mycket kort sikt.
För övrigt....rekommenderar jag en klassikerläsning, eller omläsning, i sommar: George Eliots roman ”Middlemarch” från 1871 har kommit i nyöversättning av Hans-Jacob Nilsson.
