Häromveckan rapporterade Dagens Nyheter att högstadieelever från två Stockholmsskolor tvingats debattera homosexuellas lämplighet som adoptivföräldrar som en debattövning. När skolorna fick kritik bemötte rektorerna den med att man måste diskutera känsliga saker. Jag minns själv när vi fick debattera så kallade känsliga saker under retoriklektionen i gymnasiet. Då delades vi upp i två lag, det ena för abort och det andra emot. Den övningen slutade med att en ung tjej rusade ut i tårar, hennes uppgift var att argumentera emot rätten till sin egen kropp. Man kan kalla det känsligt, man kan också kalla det en debatt vi inte borde tvingas till.
Åsikten att alla debatter är värda att ta och att alla debatter bidrar är en väldigt absurd sak. De flesta som för fram den åsikten har något gemensamt: de träffas sällan själva av ämnena de kräver att vi ska debattera. Få skulle hävda att det är viktigt att vi debatterar om jorden är platt. Men man kräver att vi ska debattera om HBTQ-personer ska ha samma rättigheter som alla andra, något som för varje tänkande person borde vara lika självklart som jordens runda form. Att barn som är HBTQ tvingas debattera sitt eget människovärde i skolan ser de inte heller som ett problem. Majoritetssamhället, de innanför normen, har bestämt att det här är en viktig fråga och något som går att ifrågasätta.
TV-programmet Agenda ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” under en debatt med partiledarna för Sveriges samtliga riksdagspartier. Ni kanske har tröttnat på att man tar upp detta för att visa på vilka skeva debatter som finns, men det är ett så utmärkt exempel på när utgångspunkten är felaktig och där debatten bara gynnar de som vill begränsa livet för de utanför normen. När var sist du såg en debatt om heteronormen och hur skadlig den är? Eller vad sägs om en debatt under premissen ”Hur många män tål Sverige?”. Har du någonsin sett en debatt om vitt privilegium sändas på TV överhuvudtaget? Möjligtvis i form av ett livesänt ABF-seminarium 14.30 på en torsdag i Kunskapskanalen.
Föreställ er en debatt på bästa sändningstid där förintelseförnekare fick bre ut sig och argumentera för något så groteskt som att Förintelsen inte ägt rum. Det skulle vi aldrig gå med på, än mindre försvara. Ändå tycker vissa, främst borgerliga företrädare, att vi ska lämna plats på bästa sändningstid för lika vansinniga debatter.
Jag tänker aldrig ställa upp i en debatt där jag tvingas försvara min rätt att leva i detta land, än mindre ställa upp på att andra ska tvingas debattera sin existens eller att de ska ha lika rättigheter som alla andra. Att överhuvudtaget gå med på det är att vi backar bakåt i historien, i kunskapen och minst lika viktigt i vad som är värdigt ett modernt samhälle. Om ni prompt känner er tvingade att debattera ifall kvinnor, invandrare och HBTQ-personer ska ha samma rättigheter som alla andra så kan ni hålla det till era slutna rum där jag antar att dessa människor inte finns. Vi andra har kommit lite längre.
