Men det blir vinter i år också och gör vi inget nu kommer den med samma överraskning som alla tidigare år:

Människor som sover utomhus kan frysa ihjäl, vad skall vi göra?

Varför inte förbereda i tid, som i Hamburg? Där garanterar staden att ingen, bokstavligen ingen, som befinner sig i staden vintertid behöver sova utomhus.

I Socialnämnd sydväst ligger ett Göteborgsförslag om en Tak över huvudet-garanti vintertid inspirerad av Hamburgs Winternotprogramm. Det har skickats för utredning till Socialförvaltningen. Beslut tas till hösten. Finns god politisk vilja kan kommande vinter bli den första när ingen behöver sova utomhus i Göteborg.

Annars blir det väl som vanligt, att Göteborg reagerar först när det kan vara för sent, när det varit kallt alldeles för länge. Som om vi inte visste. I vintras gick larmet i februari när en hemlös man kom in till Stadsmissionen i Johanneskyrkan med förfrusna händer.

Stadsmissionen förvandlade i ett huj kyrkan till natthärbärge. Kommunstyrelsen insåg allvaret och uppdrog åt Socialnämnden sydväst att ordna fler akuta sovplatser.

Räddningsmissionen släppte in så många hemlösa EU-migranter de vågade på härbärget Station nord. Å ena sidan risken att frysa ihjäl. Några nätter passerades minus tio med ilsken vind. Å andra sidan risken att smittas med covid-19.

Nåja, nöden har ingen lag och här gällde det att improvisera. Vad jag förstår reddes situationen upp. Alla som kom släpptes in, någonstans. Ingen behövde sova utomhus. Fast det hade de ju redan gjort.

Så ser det ut år ut och år in. Varje år blir det vinter, blött och kallt. Varje vinter finns hemlösa som far illa i kylan och vätan. Varje år går det efter några kalla nätter upp för politiker, socialarbetare, allmänhet och journalister vad som håller på att hända: Det var kallt i natt, människor kan frysa ihjäl. Vi måste göra något!

I vintras beskrevs det i media som ”ovanligt” när Johanneskyrkan blev provisoriskt natthärbärge. Kanske var det ovanligt just där. Men annars är nattöppen kyrka snudd på traditionell improvisation i Göteborg. Jag vet eftersom jag varit med som volontär några år i nattöppna kyrkor.

Det låter smått romantiskt, nattöppen kyrk­a där hemlösa kan slinka in i den medmänskliga värmen men, jag lovar, det är ingen idyll. Av säkerhetsskäl fick vi inte ordna sängplatser. I stället kunde vi erbjuda smörgåsar samt värme och vila i kyrkbänkarna.

Några satt och sov, men flertalet la sig på golvet och somnade. I början kunde vi endast dela ut tunna filtar som skydd mot kylan från stengolven, senare fick vi tillgång till enklast möjliga liggunderlag.

Under några år var nattöppen kyrka enda alternativet för hemlösa som kalla vinternätter saknade rätt till bistånd från socialtjänsten – EU-medborgare och papperslösa. Men också svenska medborgare som av olika anledningar inte vill prata med ännu en socialsekreterare. En del är missbrukare, andra är psykiskt sjuka, några både ock.

Någon information om vilken kyrka som eventuellt var öppen fick inte delas ut. Endast de två fältarbetare som patrullerade Göteborgs gator kvällstid visste besked. Dessutom öppnade den aktuella kyrkan endast om det var tillräckligt kallt. Minus fem om jag minns rätt. Varför hem­lösa uteliggare förutsattes ha termometer i fickan begrep jag aldrig. Inte heller varför det ansågs mindre hälsovådligt att sova i en busskur om det bara var minus tre.

Efter några år med endast Nattöppen kyrka öppnades Station Nord med tältsängar. Jag har varit volontär där också och vet av erfarenhet att det är ett betydligt bättre alternativ.

Men som larmet i vintras visade. Det räcker inte. När hemlösa kommer till Johanneskyrkan med förfrusna händer borde något att gjorts för länge sedan, vilket förutsätter planering och förberedelse.

Exempelvis som i Hamburg. Men det finns fler Europeiska storstäder som tar bättre ansvar för sina hemlösa uteliggare än vad Göteborg gör, eller snarare inte gör.

I Hamburg gäller sedan många år stadens ”Winternotprogramm”. Från första november till sista mars garanterar staden att ingen som befinner sig i Hamburg behöver sova utomhus. Knappt tusen sängplatser brukar förberedas, men fler ordnas vid behov. Härbärgena är utspridda över stan. Till de som ligger i stadens utkanten går gratis matarbuss från centrum. Övernattningen är avgiftsfri och kan ske anonymt. Löftet om en sängplats gäller alltså bokstavligen alla, oavsett varför den hemlöse befinner sig i Hamburg, oavsett om hen har formell rätt att vara där eller inte.

Staden Hamburg bjuder på sängplatserna med också social rådgivning för dem som så önskar. Frivilligorganisationer och kyrkor ser till att det finns något att äta.

I Sverige brukar motsvarigheten till Hamburgs ”Winternotprogramm” kallas Tak över huvudet-garanti. Stockholms politiker är stolta över stadens projekt ”Kalla nätter. Men dörrarna öppnas först när det är minus sju grader eller kallare.

Göteborg kan bättre.