Krönika: När musiken förenar

Först och främst, stort grattis Martin Almgren! Vilken fantastiskt härlig vinst du rodde i land under den gångna säsongen av Idol. Jag må ha en del synpunkter på programmets och tävlingens ideal, uppbyggnad och struktur, men efter att du själv riktat kritik mot exakt samma saker har du vuxit i mina ögon och det gick inte en enda fredag utan att man bänkade sig framför tv-apparaten för att i sann sportkommentator-manér heja och rösta fram dig till ännu ett vidare avancemang. 

Det finns många anledningar till varför jag gläds så åt årets Idol-vinnare. Dels hur Martin fullkomligt krossat alla normer för hur en typisk Idol-vinnare ska se ut och bete sig, men också för hur han fortsatt på sin egna och storsinta väg trots kritiken han ofta fick från juryn. Att jag dessutom råkar veta hur länge Martin har harvat runt som musiker gör att jag gläds åt denna musikaliska framgång ännu mer. Det finns så många människor därute i vårt avlånga land som inte vågar eller klarar av att ta steget mot livet som musiker på grund av att de rådande normerna säger något annat. Därför både tror och hoppas jag att Almgrens kross kan bli en stilbrytare. Inget ont om människor som faktiskt faller in under de rådande ramarna, jag vill inte hindra någon från att hålla på med och få frälsas av musikens otroliga värld med allt vad den innebär. Men det är dags att vi tillsammans tar tjuren vid hornen och låter alla få göra sig själv synliga. Oavsett yttre preferenser.