Krönika. Lotta Lindqvist.

2020-05-26 12:00
Puffetikett
Dagens ETC
ETC Göteborg

När det är jobbigt att vara torsk gör vi något rätt

Vi kan och ska alltid fördöma och ta avstånd ifrån män som köpt sex, offentliga personer lika väl som folk i vår närhet.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

En kväll kräktes jag till slut, hur mycket man än gillar ett drama blir man förr eller senare less. Jag vet inte hur många gånger, i hur många sällskap och i hur många glas jag skålat för Paolo Robertos offentliga förnedring de senaste veckorna. Det är all over i dubbel bemärkelse och över en natt tog nyheten om hans svineri över hela internet. När den här texten går i tryck hoppas jag att det blåst över lite, och att det som är kvar är diskussionen om prostitution snarare än den om en kändisentreprenörs vara eller icke-vara. Stundvis blir skrattfesten stötande, för att den faktiskt har sin grund i att ett övergrepp begåtts. Men vårt skålande handlar förstås varken om stackars självskade-Paolo eller hans brott, utan om en politisk strategi som går ut på att vanära torsken.

Prostitutionsdebatten har tagit ny fart och många trycker på det orimliga i att sexköp är ett bötesbrott. Det är sinnessjukt såklart. Vad högre straffvärde skulle ge, utöver själva påföljden för enskilda är en förstärkning av torskstigmat. Och precis det är vad jag kommer minnas från den här mediala cirkusföreställningen: torskskammen.

Ingen jävel vill va Paolo nu. Jag hörde Leif GW säga att han ”rullar sig själv i tjära och fjädrar” och ja, sannerligen. Butikskedjor skänker samtidigt bort hans dyra pasta, matmärket ”paolos” ska byta namn, han får sparken från alla uppdrag på TV och radio, hotell ställer in hans ”träningshelger” och prins Carl-Philip petar honom från dyslexi-fonden. Det är ett sånt race i att ta avstånd från Paolo Roberto att han närmast försökte göra det själv i morgonsoffan. Utan att på nåt sätt säga att det är straff nog för den enskilde torsken visar de senaste veckornas händelser tydligt att det inte är socialt accepterat att köpa sex i Sverige. Det motsägs inte av några brorsors hejarop på flashback eller insta-likes. Folk i Sverige är fortsatt starkt emot prostitution, vilket är något mycket större än att bara stödja sexköpslagen. Folk är emot prostitution, för att de tycker att det är skamligt att köpa andra människor.

I de länder som legaliserat sexhandeln tvättas istället torskstigmat bort och branschen jobbar hårt för att normalisera. I t ex Tyskland hade Paolo glatt kunnat recensera och tipsa om olika bordeller i TV istället för att tvingas försöka rädda sitt skinn med snyfthistorier. För en bordellägare hade det varit välkommen reklam att en tv-kändis besökt hans stall. Bara när prostitutionen blir socialt accepterad kan den växa ordentligt och normalisering ses därför av marknaden själv som grundläggande för att kunna expandera. Så länge den man som köpt en kvinna betraktas som spetälsk är det en motkraft mot sagda normaliseringsförsök.

Prostitutionsliberaler ser stigmatisering som hela branschens gemensamma problem. Men feminister blandar aldrig ihop köpare och säljare. Alltså: all stigmatisering av kvinnor i prostitution är knas och ska motarbetas. Torsken däremot, ska stigmatiseras så mycket det bara går. Det är en del i att flytta fokus och ansvar i prostitutionsfrågan - från de som säljer till de som driver hela handeln: torskarna.

Stigmatisering leder till skam och är ett kraftfullt vapen. Både rädslan inför den och känslan av den får oss att självreglera. Medan skuld kan sägas handla mer om att ha svikit sina egna värderingar och det egna samvetet är skam kopplat till det omgivande samhället och uppstår i ångest inför andras åsikter. Erving Goffman, den kanske mest kände sociologen på området definierar stigma som ”ett djupt misskrediterande attribut hos en individ”. Svenska akademiens ordlista beskriver med saker som ”social vanära” och ”socialt förakt som kännetecknar någon likt ett brännmärke”.

Torskstigmat, den sociala skammen står vi alla för, långt innan nya lagar och/eller förstärkta stödinsatser för brottsoffren kommer på plats. Vi kan och ska alltid fördöma och ta avstånd ifrån män som köpt sex, offentliga personer lika väl som folk i vår närhet. Oavsett vem han är så kan vi alla vara med och bidra till torskskammen. Till att den som köper en annan får se sitt anseende raserat. Man får be den som tycker det känns magstarkt att minnas vad han gjort, att skulden bara är hans egen och att syftet är större än han som används för att sätta exempel. Allt är i sin ordning, när det är jävligt jobbigt å va torsk.

Plus: Bröderna Lejonhjärta, som jag just nu återupptäcker med min sexåring. En barnbok om exakt allt som är viktigt i livet.

Minus: Städbolaget ST24 Service AB med säte i Kungälv. De vägrar förhandla med facket och saknar grundläggande respekt för sin personal.

Lotta Lindqvist
Lotta Lindqvist 

… är krönikör för Dagens ETC. Hon har tidigare hittat många läsare under pseudonymen Ensam mamma röker.