För omkring 20 år sedan, under ett av mina första jobb på en större byggarbetsplats, berättade en snickare som jobbade med att sätta upp väggar att det han gjorde var helt fel, det skulle behöva göras om.
Så varför gör du det?
Jag gör som jag blir tillsagd, det är enklast så, svarade han obekymrat. Hans lön tickar in på kontot, företaget debiterar bara fler timmar för att göra om, hjulen rullar på. Det där sättet att jobba, att inte säga emot fastän man vet att det blir fel, stötte jag sedan på gång på gång – det kändes nästan som en kultur inom byggbranschen.
Sven Thelandersson, professor emeritus i konstruktionsteknik vid Lunds tekniska högskola bekräftar min känsla: ”De där strukturerna ser man hela vägen, även i projekteringsfasen, det finns något som inte fungerar. Det har att göra med att den som betalar har lågt inflytande i processen, och att den som driver det hela får ändå ut sina pengar, tjänar ändå sina pengar.”
I flera decennier har han forskat och debatterat för att visa på systemfelen i den svenska byggsektorn. Jag talar med honom under arbetet med reportaget i detta nummer som undersöker träbyggandets potential i Sverige – en potential som enligt Sven Thelandersson går om intet om inte Sverige gör upp med den ”tokliberalisering” som präglar det svenska byggandet.
En annan debattör inom bygg- och fastighetsbranschen, Robin Al-Sálehi, menar att vi behöver göra något ännu mer radikalt: i princip sluta bygga, och istället se till att använda de byggnader vi har på ett smartare sätt. Det är en tanke som nått in i Miljöpartiet, berättar språkröret Märta Stenevi i veckans tidning. Men hur det ska gå till har hon ännu inte svaren på.
Trevlig läsning och trevlig helg!