Hoppa till innehållet

Krönika

Mattias Johansson: Min övertygelse om kriget får mig att känna mig ensam i fikarummet

Publicerad 5 april, 2022

Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

ETC nyhetsmagasin

En månad in på Rysslands anfallskrig verkar hela samhället vara i beredskap, redo att kasta neutraliteten överbord.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Mattias Johansson

Text

Sista året på gymnasiet kom kallelsen. Det var oundvikligt. Två dagars mönstring avslutades med att jag blev tvångsplacerad som lastbilschaufför någonstans i Norrbotten. Att jag försökte argumentera för min antimilitaristiska ståndpunkt hos psykologen spelade ingen roll. Det var 1990-tal, och hade du snopp och var vid hyfsat god hälsa skulle du göra värnplikten. Punkt.

Sommaren innan jag skulle rycka in kom en frisedel på posten. Lättad kunde jag konstatera att mina tjänster inte behövdes. Nedrustningen hade börjat. Regementen försvann och vapenförråd blev replokaler. Tids nog blev militärtjänstgöringen i princip frivillig, och i stället för att lägga ett år av sin ungdom åt att köra bandvagn i Arvidsjaur kunde 80-talisterna åka till Bali efter gymnasiet.