Klara Olander: Min hobby, min tid, mitt rum

Vet du var hennes nappflaska är? Min sambo sväljer den sista delen av meningen när han ser att jag ligger och läser. Förlåt, jag såg inte att du läste. Och så backar han ut ur rummet. Det känns lite fånigt att jag inte berättar att dotterns nappflaska står i diskstället. Men principer är principer. Att läsa är min passion, min käraste hobby och när jag gör det vill jag inte bli störd. Basta!

Jag ska exemplifiera vikten av detta med en bild från min barndom: Mamma sitter vid köksbordet med en pocketbok i handen. Det doftar torsk från ugnen och bordet är dukat. Jag är sex år och klockan i köket tickar obotligt långsamt, visaren som jag nyligen har lärt mig att avläsa närmar sig sexan. Jag ställer mig framför mamma och förkunnar med gäll röst att jag är hungrig. Utan att lyfta blicken från boken mumlar mamma att snart gumman är det färdigt. Då klättrar jag upp i hennes knä, kryper under boken med huvudet och börjar pilla henne i ansiktet. Kan inte du gå och terrorisera din pappa i stället, frågar mamma och jag utbrister bestört: Men pappa är ju i snickarboa. Och? säger hon. Då pillar jag på henne ännu mer, kittlar henne tills hon tvingas att ge upp och lägga bort boken.