Agnes Ozolins: Mångfald är livsviktig kunskap

Många har nog en generell känsla av att det är något bra, men kanske inte vad det är eller just varför. När jag har varit ute och pratat om biologisk mångfald med mellan- och högstadieelever har kunskapen varit bristfällig som bäst, obefintlig som värst. Vi har haft klassiska art-race, alltså att man inom en given tidsram ska hitta så många arter som möjligt. De tycker det är roligt och är nog så engagerade men kan knappt namnet på något av det de hittar. Många 14–15-åringar kan inte skilja på björk, bok eller ek. De känner igen en gräsand (”anka”) men inga andra fåglar. Jag har blivit frågad om vatten är en art. Nähe, men en sten då?

Fast vad spelar det för roll? Uppenbarligen har de klarat sig fint många år utan denna kunskap. Risken att behöva klara sig i vildmarken och kunna skilja på ätliga och giftiga växter är inte överhängande direkt. Kanske kan den visa sig användbar om man vill komma långt i ”Vem vill bli miljonär”.