Måste ett barn verkligen ha mobil?

Svensk sommar: bullar och saft på picknickfilten, dans kring midsommarstången, glassbilens välbekanta trudelutt – och så den bärbara skärmen i form av mobil eller padda. Den nya familjemedlemmen, ständigt närvarande, ständigt pockande på surf-knarkarens uppmärksamhet. Tittar man närmare på de svenska sommarmiljöerna rämnar fasaden. Badstränderna är packade med familjer som istället för att leka och njuta av vädret sitter som hypnotiserade framför en plastfyrkant.

Samma sak på lekplatserna, där mammor och pappor liksom frusit fast i marken, orörliga och med blicken i skärmen. En zombie hukar vid rutschkanan, en annan vid sandlådan. Ett barn ropar på sin mamma som är upptagen med att ta hundrafemtio bilder av sin ”perfekta” sommar för att dela med främlingar. Det ser inte riktigt klokt ut, men många verkar helt sakna självinsikt om det egna mobilberoendet. Att tvingas se bebisar i barnvagn som söker den för utvecklingen så viktiga ögonkontakten samtidigt som föräldrarna tittar ner i en skärm är hjärtskärande.

Vill du fortsätta?

Bli prenumerant på ETC nyhetsmagasin!
Om du redan är det loggar du in här .