Zanyar Adami: Lyssna på kören av röster från alla som saknar en vän

Mötet med en sann vän kan få min själ att skälva, släcka skepsisen och räcka mig visdomen att urskilja min djupaste vilja. En vän är en förtrogen att dela mitt innersta med som sporrar mig att göra mitt yttersta. Hen ger mig näring att resa mig när jag slokar och saknar bäring. Krokar arm och går en sträcka med mig tills jag är trygg nog att sträcka på min rygg igen. Vännen skyggar inte för min smärta, lyssnar med öppet hjärta och tillåter inte mig att svärta ner mitt eget ljus. De samlade lärdomarna vännerna ger är en revolt mot fördomarna mot mig själv och andra. När jag börjar tala med mig själv med samma vänlighet som mina närmsta vänner, närmar jag mig självkärleken. 

En vän ser mitt ljus utan att bländas och sammanstrålande med mig får vännen mig att lysa än mer. Hen hyser inte några tvivel på min förmåga och är tändvätska på min flämtande livslåga. En vän är någon att luta mig mot när jag lider, luta mig tillbaka med i vila, luta mig framåt med när det är dags att ta stora livskliv. En vän vill mig alltid väl, hjälper mig att tänja ut min själ och påminner mig om mina skäl till att leva när livet känns olevbart.