Ruth Wilder (Alison Brie) är en kämpande men ambitiös teaternörd som går på casting efter casting, och till slut i desperation lär sig sin manliga motparts repliker, i ett försök att imponera på castingagenterna.
Det lyckas inte och hon får frågan om hon funderat på att göra porr? Det vill Ruth inte göra, men däremot går hon på castingen för något helt nytt: ett kvinnligt wrestlinglag. Wrestling var hett på 80-talet, och kan i korthet beskrivas som en blandning av sketcher och våldsamma koreograferade fejkslagsmål i boxarring, mellan wrestlare som spelar olika karaktärer: man spelar en god karaktär, ”face” eller ond, ”heel”.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Regissören, den oändligt trötte och cyniske före detta pulpskräckisregissören Sam (Marc Maron) blir föga imponerad av Ruths skådispretentioner och hon blir till sin besvikelse inte uttagen. Men då stormar en blond amason in i ringen, Debbie Eagan (Betty Gilpin). Ruths bästa vän och en före detta såpaskådis som hoppade av karriären då hon fick barn, har precis fått reda på att hennes man vänsterprasslat med Ruth. Under deras slagsmål skiner Sam upp – det är ju det här han letar efter till sin show! Debbie blir ”face” och i amerikanska flaggans färger spelar hon den goda Liberty Belle. Ruth, ”heel”, uppfinner sin egen karaktär: den ryska superskurken Zoya the Destroya. Låt matchen börja!
Så börjar tv-serien ”GLOW” sin första säsong, som hade premiär för ett år sedan. Tv-serien, som var en hejdundrande härlig feelgood som kunde få vem som helst att vilja skaffa en glittrig gympadräkt och träna brottningsteknik. Nu har precis hela säsong 2 släppts på Netflix, och släng er i väggen omtalade The Staircase, ”Handmaid’s tale” och ”Westworld”. För den mest beroendeframkallande serien just nu är definitivt glädjepillret ”GLOW”!
GLOW står för G.L.O.W., akronymen för the Gorgeous Ladies of Wrestling, som i verkligheten gick på tv tittovänliga tider från 1986 till 1990. En galen blandning av sex, våld, komedi och knasiga outfits. ”Det var empowerment versus utnyttjande, samtidigt. Det är vad som gjorde det så intressant” säger Liz Flahive, i en intervju i Vanity Fair. Hon och Carly Mensch är skapare och co-producenter av GLOW. En annan exekutiv producent är ett mer känt namn – Jenji Kohan, tv-maestro som ligger bakom den banbrytande kvinnofängelseserien ”Orange is the new black”, en serie som är lik ”GLOW” i och med att de har en stor skådespelarensemble med tydligt mångfaldstänk.
Om den första säsongen framför allt fokuserade på att berätta om hur GLOW startade, med stort fokus på Ruth och Debbie, så går säsong två mycket djupare. Medan komedi och feelgoodkänslan behålls, tvekar man inte för att gå djupare. Ett äkta metoo-moment sker när tv-kanalens boss hotar att lägga ner GLOW, men låter Ruth förstå att det hänger på om hon har sex med honom eller inte.
Förutom sexismen tar ”GLOW” upp rasism. Att spela ”heel”, skurk, är nästan alltid att vara en stötande stereotyp. Kommer du från Indien? Då får du spela terroristen Beirut. Kinesiskt utseende? Din wrestlingpersona blir Fortune Cookie.
I det hjärtekrossande avsnittet “Mother of All Matches” i säsong 2 handlar det om när afroamerikanska lite äldre Tammé Dawson (Kia Stevens) får rollen ”Welfare Queen” och presenteras av speakern som “She’s the craziest and the laziest!” och får slåss mot Debbies Liberty Belle: “more American than a slice of apple pie baking on the back seat of Bruce Springsteen’s Chevy on the 4th of July.”
Tammés son som går på prestigefulla universitetet Stanford (som en av hela två svarta studenter) hälsar på och blir förskräckt över att se sin mamma spela en sådan horribel stereotyp av en svart kvinna. Men Tammé lever samtidigt ut en dröm, en chans att få stå i rampljuset hon aldrig skulle få annars. Ett svårt val, som bygger på verkligheten. Stevens är den enda av skådisarna som varit professionell wrestlare och har uppträtt under namnen “Kong” och “Amazing Kong”, enormt rasistiska namn eftersom de spelar på jätteapan King Kong. Namn Stevens sagt hon hatar men ändå gick med på, eftersom hon älskar wrestling.
”GLOW” är beroendeframkallande feelgood-tv, men ställer ändå svåra frågor där några har enkla svar, och andra inte. Två saker är ändå säkra: det var inte bättre förr och ”GLOW:s” säsong 2 är en av de absolut bästa tv-serierna 2018!
