Det var först när jag mötte täckodlaren Börje Remstam 2019 som jag förstod att spaden faktiskt inte behövs i odlingen, och att det kanske viktigaste en odlare kan göra är att tagga ner. Han kallar det för ”att odla sig själv”, en insikt han fick efter ett möte med en psykolog. Efter det blev blommorna och viloplatserna det viktigaste i hans trädgård. Men tack vare att han började täckodla fick han ändå stora grönsaksskördar – utan att behöva gödsla eller vattna.

I veckans tidning intervjuar jag Bella Linde. Hon har också inspirerats av Remstam, och skrivit en bok som förklarar hur det här med täckodling går till.

Det handlar inte bara om att ta det lugnare, för den egna hälsans skull, och inte heller bara om att det växer bättre. Dessutom finns en väldigt intressant klimataspekt av att bygga matjord och binda kol i stället för att störa mikrolivet.

Förra veckan skulle mina radhusgrannar anlägga odlingsbäddar på sin tomt. ”Vi ska bara åka till tippen först med massor av gamla löv och kvistar” hojtade grannen. Jag skrek NEJ rakt ut och sprang och hämtade Bella Lindes bok till henne.

När du väl läst boken framstår det som självklart. Gynna mikrolivet, låt löv, kvistar och annat täckmaterial stanna! Men kunskapen om detta är fortfarande låg.

På klimatkonferensen i Paris 2015 lanserades det så kallade fyrapromille-initiativet, som syftar till att få allt fler att använda jordbruksmetoder som faktiskt binder kol i marken. Om mullhalten i jordens alla jordar höjs med bara fyra promille så ökar nämligen bördigheten, samtidigt som det väger upp för den globala ökningen av koldioxid som människan orsakar, enligt initiativtagarna.

Fyra promille låter väldigt lågt. Ändå är inte målet nått.

Här finns en fantastisk potential, inte bara för större odlingar. Alla vi som faktiskt har en liten täppa kan hjälpa till!

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.