Så nazisterna fick demonstrera i Kungälv på 1 maj eftersom att alla måste få demonstrera. Annars lever vi i en diktatur, hälsar alla liberala tyckare på internet. Efter demonstrationen kunde media rapportera att en mängd personer omhändertagits för bland annat våldsamt upplopp och hets mot folkgrupp. VEM hade kunnat se det komma? Svar: alla med synapser i hjärnan. Media kunde även rapportera att det hela har varit ”väldigt jobbigt för polisen”.
Jobbigt för polisen!? Tänker du kanske. Men det finns ju tydligt stöd i ordningslagen för att INTE ge nazister tillstånd att demonstrera. Tillstånd som POLISEN själva meddelar. Tänker du kanske också. Hur kan några som förespråkar etnisk rensning få polisbeskydd!? Kommer vi få se alla svenska IS-sympatisörer appropriera arbetarrörelsens högtidsdag framöver också!? Tänker du kanske medan du med stark panik i bröstet undrar hur lite en är värd i det här jävla landet om en har en hudfärg mörkare än snö.
Då vill jag säga vänta här nu! Tid för reflektion! Hade du sagt samma sak åt till exempel en kvinnlig vän i en destruktiv relation? Om du var bästis med Josefine Nilsson medan hon var ihop med han-den-där. Hade du skrikit och pikat om hur många självklara sätt det finns att undvika en sådant rovdjur? Nej det hade du nog inte, för du vet bättre. Vi måste veta lika bra om polisen, eller Sverige i stort. Ordningsmakten är ju bara en liten del i vad som bygger Svea Rikes samhällskropp. En kropp som varit förförd av rasbiologin sedan Carl von Linné charmade mameluckerna av oss alla.
Det där började ju som vilken destruktiv relation som helst. Det kom en man (Carl alltså) som var så himla intelligent och sexig. Han fick oss att känna oss så smarta i det här fattiglandet där folk hade tänder av trä och brände kvinnor som kunde göra en salva. Han delade in allt levande i fiffiga system och gav Sverige ett ljuvligt vetenskapsrykte. Det var väl inget konstigt att han samtidigt delade in människan i olika rastyper? Högst ställd var naturligtvis Homo Europaeus, vit och ståtlig. Längst ner var Homo Afer, beskriven som svart, lat och godtycklig. Det kanske kändes som en obehaglig ordning, men var Carl inte också en strålande antirasist när förstaplatsen sen ändrades till Homo Americanus, den Ädla Vilden?
Sen kom de förföriska tokskallarna som en efter en. Anders Retzius, Herman Lundborg och inte minst den internationella stjärnan Adolf Hitler SOM JU VILLE HJÄLPA ARBETARKLASSEN FÖRST. Svea var så djupt i skiten att hon säkert inte ens förstod själv hur hon krävde att nazityska myndigheter skulle märka tyska judars pass så att en inte råkade ge dem asyl (ibland såg de ju ut som vanliga arier). Typiskt medberoende beteende.
En så lång och destruktiv relation sätter sina spår. Då är det kanske inte så konstigt att alltifrån tyckare till ordningsmakt vill hjälpa de vars utopi är mörkare än Mordor. Precis som det inte är så ovanligt att tro att passion är våld och kärlek ska göra ont hela tiden.
Påminn istället Svea om att hon inte är ensam. Jättemånga andra länder har charmats av fascismen, det är inget att skämmas över! Påminn Svea om att hon äger sig själv, det är inte hon som behöver anpassa sig efter fascismen (som i sin tur aldrig kommer ändra på sig för henne). Och det finns ingen ”rätt tid att lämna” sin förövare! Det är bara att gå till en garanterat trygg plats, var nu den finns. Costa Rica kanske. Eller så väntar vi bara in apokalypsen, jag menar båda sätten funkar väl.
För övrigt undrar jag hur många som egentligen läser det här lilla stycket? Skulle jag kunna skriva helt sinnessjuka saker här? Om ingen hör av sig och protesterar skriver jag något riktigt galet här nästa månad.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
