Lotta Lindqvist: Låt torsklobbyn lipa

I år är det tjugo år sen ”Nordic model” eller ”sexköpslagen” trädde i kraft. Den som köper sex kriminaliserades, men inte den som säljer. 20 år senare har vi liksom fastnat och reducerat hela prostitutionsfrågan till käftande om dessa paragrafer. Det påstås att lagen var tänkt som nån form av universallösning och det faktum att prostitutionen inte försvunnit tas som bevis på att den inte funkat. Men prostitutionen är en kugge bland andra i det patriarkala maskineriet. För feminismen är sexköpslagen endast ett av medlen medel i kampen mot hela skiten som är kvinnoförtrycket.

Ingen som vet nåt om prostitution tror att lagstiftning löser problemet. Dessutom hänger det på vad problemet egentligen är: räcker en reglerad sexindustri eller ska handeln med kvinnor upphöra och raderas ifrån samhällskroppen? Om man är en visionslös liberal som ser prostitutionsindustrin som en chans till arbete och tycker att staten borde skapa förutsättningar för den att växa så vill man förstås slopa lagen. Men för en feminist är frågan om prostitutionen inte om sexköpslagen är fullkomlig eller värdelös. Nej, frågan är: Ska vi tillåta att män utövar könsmakt genom att prostituera kvinnor?