Sara Parkman: Landsort och förort är båda långt ner på statens priolista

När jag börjar skriva denna text sitter jag fast i bilkö i snökaos längs med E4:an strax norr om Härnösand. Lastbilar från södern utan dubbdäck har fastnat i den ökända Saltviksbacken (informationen om E4:ans backar och deras egenheter är något man som bördig från bygden får med modersmjöken), bilkön är tre mil lång, trafikredaktionen skanderar desperat i P4 Västernorrland "Vi har ingen aning om när det kommer att lossna", och jag har bara ett par liter bensin i bilen. Som en äkta actionrulle i Vilda Västernorrland. Jag är på väg söderut efter att ha besökt ockupationen vid Sollefteå BB, och detta plötsliga totalstopp på E4:an blir en fin illustration av vad det är ockupationen handlar om. 

För er som ännu inte vet: Sollefteå BB är ockuperat. Landstinget lade ner verksamheten och nu hänvisas de födande till Örnsköldsvik eller Sundsvall, tio respektive tolv mil bort. När denna text trycks har BB varit ockuperat i 30 dagar. Dag och natt har folk från Sollefteå med omnejd suttit i sjukhusfoajén och tagit plats, stickat pussyhats, druckit kaffe, gjort motstånd.