Klara Strandberg: Kvinnors gemenskap tas som gisslan

Konceptet med Ladies night – som nyligen hölls i Globen – verkar vara här för att stanna. Sedan 2006 har över 300 000 kvinnor betalat 1 000 kronor och uppåt vardera för att äta en middag och se artister som Tommy Nilsson, Anders Lundstedt och Eric Saade uppträda och kråma sig på scen. I samma veva har det blivit allt vanligare att affärsägare i småstäder går samman och arrangerar ”tjejkvällar” på stan. Det är kvällar där kvinnor uppmuntras inhandla underkläder till sockrade priser i extraöppna butiker. Dessa fenomen viftas av vänstertyckare gärna bort som betydelselösa kommersiella jippon utan koppling till samhället i stort. Men är det verkligen så betydelselöst för vårt samhälle när en så pass stor grupp människor går på dessa evenemang och dessutom verkar ha roligt på dem?

Vad arrangörerna gör är att de anspelar på en gammal tradition av kvinnlig gemenskap – och de lyckas bra. Det är en samhörighet som använts som överlevnadsstrategi i männens värld under många år och som används än i dag. Serietecknaren Liv Strömquist uttryckte vikten av kvinnlig vänskap träffande i sitt sommarprogram i P1, då hon bland annat sa att hon alltid har behövt ”sammanhang som präglas av hjälp istället för vassa armbågar samt kärlek istället för kritik för att kunna skapa”.