Mattias Johansson: Koranbrändernas fälla

I Ebba Grön-dokumentären ”Ebba: The movie” finns en fantastisk scen då bandet spelar sin låt ”Häng Gud” på en orgel i Uppsala domkyrka. 40 år senare imponeras jag fortfarande av hur stöddigt det är. Själva låttexten är visser­ligen inte mycket att hänga i julgranen – men kontexten! Att sjunga om att mörda Gud, i en kyrka! Det är ju blasfemi, fortfarande straffbart i över 50 länder! Dock inte i Sverige, varken då eller nu. Riksdagen hade ett drygt decennium tidigare avskaffat landets sista hädelselagar, som straffade de som ”offentligen skymfar sådant som av svenska kyrkan eller annat här i riket verksamt trossamfund hålles heligt”, och rent juridiskt var det alltså lagligt för bandet att bete sig såhär. Det var dessutom ganska få som brydde sig. Ebba Grön var visserligen ett av landets största rockband, men filmklippet från domkyrkan passerade nästan obemärkt när filmen visades 1982. Ett annat Sverige, får man nog ändå säga. Folkparksturnéer och blasfemi. 

Jag letar reda på klippet på Youtube efter att nyheterna rapporterar att opinionen har svängt och att en majoritet av svenskarna numera anser att man borde förbjuda koranbränningar. Det är inte särskilt förvånande. 99,99 procent av alla människor har aldrig tänkt tanken på att bränna en bok offentligt, och visst känns det obehagligt att det plötsligt regnar fatwor över Töreboda och Nordmaling bara för att några extremister bestämt sig för att kapa yttrandefriheten för sina egna syften. Förbjud skiten, så vi får lugn och ro! Jag fattar.