Krönika: Konsten att vara korkad

Höst. Det känns i luften. Det är tid att vara lite ytligt djup på ett café i din finaste kappa, tvinga med bekanta till museer och köpa andrahandsböcker du aldrig kommer läsa. För hösten är en tid för romantik. Men inte romantik med hjärtformade chokladkartonger. Jag snackar romantik full av skräckblandad vördnad och brinnande ångbåtar. Romantiken som idé och som ursprung till svårslaget storslagna idéer om Konsten, Människan och andra saker med stor begynnelsebokstav. En epok som bejakade människans behov av att förundras. Vårt behov av att INTE förstå, förstår du? För det är viktigt och stort att inte haja nånting alls ibland. 

Jag som skriver det här jobbar med att prata om konst. Jag vet en del om konsthistoria och teorier om konst och hur vi uppfattar, använder, skapar och omskapar den. Mitt jobb handlar i stor mån om kunskap, förståelse, perspektiv och teorier. Jag älskar och frodas bland böcker, idéer, förklaringar och kontexter. Men jag trivs ändå allra bäst när jag inte begriper alls.