Hoppa till innehållet

Krönika

Klara Olander: Konst är till för att användas

Publicerad 7 december, 2014

ETC Örebro

Meningen verkar i mig på ett lugnande sätt, det är en annan människas blick jag lånar för att klara min egen.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Örebro som står för åsikten.

Klara Olander

Text

Meningen verkar i mig på ett lugnande sätt, det är en annan människas blick jag lånar för att klara min egen.

Jag vaknar i mörker, klockan visar halv sju och dottern står upp i spjälsängen. ”December. Nu är det december”, tänker jag när jag lyfter upp henne och bär henne ut i köket. Meningen slår upp en spricka i mig, en spricka som silar en strimma ljus in i dagen som ska komma. Jag andas och börjar laga gröt med dottern på höften. ”Pojken lyser, som ett torn.” Jag sjunker in i min dotters nyvakna ögon, kysser henne på hennes mjuka huvud. ”Jag älskar dessa timmar på morgonen/innan världen slår klar och definierad”. Vi slår oss ner vid köksbordet, jag för skeden till hennes mun, jag känner mig öm och sårig. Kanske älskar jag inte morgonen men jag älskar min dotter och jag älskar dikter skrivna av Kristian Lundberg. Stroferna jag citerat är hans.