Så sa kulturskribenten Kristofer Andersson till journalisten Carolin Dahlman från Bulletin i P1-programmet Studio Ett förra veckan. Ämnet på tapeten var Tranemos nytillsatta kommunpoet Jimmy Alm.
Det är egentligen egalt varför Sveriges Radio och Studio Ett bjudit in en pajas från fantasi-nättidningen Bulletin och inte en mer seriös högertyckare. Åsikten som framförs är i stort sett representativ för hela högern. De hatar offentligt finansierad konst och de älskar Avicii Arena. Poeten Jimmy Alm representerar allt högern avskyr ända ner till frisyren. Han har fått en massa pengar av den statliga kommitten Kulturbryggan för att dikta om betongfabriken i Tranemo. Högern kokar. Hade det varit upp till Bulletin-hjärnorna så hade betong-fabriken bemannats av slavar som varvar giget vid blandaren med att cykla ut Foodora-mat till direktörerna. Och kommunpoet kan man se sig om efter i helvetet.
Det är ingen hemlighet att högern föraktar allt gemensamt ägt.
Man känner sig ofta frestad att dra i kultursnobbspaken och drämma till med att allt de gillar är TV4 och Swedish House Mafia. Det är förvisso sant, men i den goda tonens anda väljer jag att inte kommentera smaknivån i detta. Eller okej, jag tycker personligen att det är att tänja gränserna för tidsrummets lagar att kalla TV4-produktioner för kultur. Det är i bästa fall någon slags underhållning. Men om det ska få finnas? Ja givetvis. Finns ingen anledning att avveckla Idol eller Sveriges Mästerkock. Även mäklare och säljchefer måste få koppla av ibland.
Nej, problemet med högerns kultursyn är att de vill att bara det de själva gillar ska finnas. I viss mån för att de bevisligen har så dålig smak att de inte kan uppskatta annan konst än nämnda underhållning – och därför inte skulle sakna den. Men framförallt handlar det om att kulturen får, tillsammans med exempelvis apotek och vårdcentraler, stryka på foten eftersom de vill avskaffa skatter. Mantrat som de gång på gång mässar är att saker och ting ska kunna ”bära sig själva”. De tänker sig att den beryktade marknadens mytomspunna osynliga hand ska reglera hur kulturyttringarna i samhället ser ut utifrån vad folk är villiga att betala för.
Carolin Dahlman svamlar på om att ”alla ska få bestämma själva” vad de vill vara med och finansiera. Detta är barnliberalism, alltså liberalism för barn. Små barn har nämligen påfallande ofta inställningen ”man ska få göra som man vill”, eftersom de inte kan någonting om samhället. Det kan uppenbarligen inte många högerdebattörer heller. Hur ska man annars kunna förklara denna rent av demokratifientliga inställning till samhällets institutioner. Om allting ska styras med privata pengar finns det inte en chans att vi får annan litteratur än kioskvältare, eller annan konst än svartvita elefanter på Fotografiska. Det är inte demokratiskt. Den modell vi har nu, där de flesta kulturyttringar som finansieras med statliga pengar inte sällan också måste dra in en betydlig summa själva, är inte perfekt. Men den har åtminstone en ansats till att vara demokratisk.
Jag önskar högern kunde visa oss den generositet vi i vänstern visar dem genom att tolerera deras favoritgrejer. Vem vet, om de tar av sig sina förblindande ideologiska glasögon kanske de till och med skulle gilla kommunpoesin.
För övrigt: Konstfrämjandet har nyligen gett ut en omfångsrik och snygg bok om den i princip okända konstnären Lilian Lindblad Domec. Läs och låt henne inte falla i glömska.
Magasinetbotten
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
