Vad du behöver är klick, delningar, tittningar, följare. Bra drag i kommentarsfälten. Kort sagt: engagemang. Sådant som nättjänsterna automatiskt kan mäta, som matar algoritmerna, ordnar flödena och får hashtags att trenda. Du kan köpa spelningar på Spotify, hatkommentarer på Youtube eller kanske femstjärniga betyg på Tripadvisor. 

Hur många som sysselsätts i denna globala jätteindustri är omöjligt att säga. Men många av firmorna ligger i Indien. Socialantropologen Scott Springfeldt åkte dit för en fältstudie, som bildar utgångspunkt för ett fascinerande samtal i senaste avsnittet av podden Slutet. (Du hittar den jämte andra vänsterpoddar i appen Radio Noden, eller på Soundcloud.)

Klickindustrin är laglig, men ljusskygg. Den befolkas av unga vuxna, lägre medelklass, teknikkunniga med entreprenörsdrömmar. Där finns slående överlappningar med världens största politiska parti: det hindunationella högerpartiet BJP, som styr Indien och är mycket skickliga på att utnyttja sociala medier. Personerna som Scott Springfeldt träffade beundrade ofta teknikmagnater som Elon Musk. Men på ett tvetydigt sätt. Vissa upplever sig även ta revansch för 200 år av kolonialism när de överlistar teknikjättarnas algoritmer, fyller alla flöden med skräp och samtidigt gör sig en hacka.

Visst finns det en antagonism. Facebook vill inte ha fejkade användare, Amazon vill inte ha fejkade produkt­recensioner. Med jämna mellanrum sker utrensningar. En kapprustning tar fart – som skapar en växande marknad för tjänster som kan filtrera bort skräpet. Jag nämnde i en tidigare krönika att Googles mejltjänst Gmail har blivit världsdominerande just genom att ha de bästa spamfiltren. Frågan är om inte den digitala manipulationsindustrin i slutändan bereder väg för de existerande nätjättarna att bli ännu större.