Helena Hedlund: Kalasdrömmar och krångliga såpbubblor

För fem år sedan låg vi och tittade på varandra i nattlampans sken – du med uråldrigt visa ögon, jag som nybliven tvåbarnsmor. Allt var stilla, stunden var magisk. Föga anade jag vad just detta datum skulle komma att innebära framöver…

– Kalas!!! Jag ska ha spökkalas. Nej, drömkalas. Nej, monsterkalas. Nej, piratkalas! Ända sedan förra födelsedagen har det pratats frenetiskt om årets kalas. Femårskalaset, det fantastiska. Så gott som dagligen har tårtan designats, lekar bestämts och teman ändrats. Även familjens stundande åttaårskalas har diskuterats och planerats flitigt under hela det gångna året. Som två små heltidsarbetande festfixare har bröderna låtit drömmarna om sina magnifika superkalas överskugga allt annat. Till och med det faktum att vi under året har flyttat ut på landet och lämnat kompisarna i stan har passerat relativt obemärkt i skuggan av kalasen. Då jag och maken under husvisningen planerade möblering planerade de ivrigt sina kalas.