Och det var helt annorlunda att måla naglarna nu än då för länge sedan! Lacket var precis lagom fylligt för att det inte skulle bli några ränder men heller inte smeta ut sig över fingrarna, det torkade jättesnabbt och gick sedan att ta bort på nolltid.

Ett framsteg alltså. En av alla små saker i vardagen som har blivit lättare, snabbare, mer effektiva. Som att tapetsera utan klister eller att använda påsklämmor på bröd istället för de där små vita grejerna man hade förr. Som att öppna förpackningar med smörgåspålägg med hjälp av små flikar eller konservburkar med en ögla på. Det är väldigt många grejer som har blivit lite smidigare, lite enklare.

Många människor måste ha ägnat mycket arbetstid åt de små förbättringarna. Tänkt och funderat och letat efter något som inte fungerar helt hundra procent optimalt och som kan förenklas. Många människor har fått betalt för att vara kreativa, hitta lösningar på … ja, kanske inte problem direkt, men i alla fall hitta lösningar som kan leda till att man kan sälja något nytt, något som är lite bättre än det som var tidigare.

Alltihop är förståeligt utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Vår samhällsekonomi kräver tillväxt, mer produktion och konsumtion och vinster för kapitalägare. När de flestas materiella behov redan är mättade måste nya begär skapas – till exempel av en pepparkvarn med inbyggd belysning. Alltihop är förståeligt även utifrån ett mänskligt perspektiv. Om du är anställd för att hitta på olika förändringar – även om de är meningslösa – vill du naturligtvis göra ditt bästa. En plastkork på mjölkförpackningen! Du kan gå hem nöjd efter ett väl utfört arbete, vilket de flesta vill kunna.

Men ändå. Massa människor går upp på morgonen, äter kolhydrater och protein som de behöver för att fungera bra, åker iväg till en plats där de på något sätt fyller en funktion i samhällshelheten – och sedan ägnar de sin fungerande kropp och hjärna, sin koncentration och sin kreativitet för att tänka på till exempel hur man kan göra det lättare att öppna en påläggsförpackning.

Om vi inte hade några verkliga problem i världen hade detta slöseri med mänskligt fokus kanske inte varit något problem. Men vi har ju verkliga problem i världen; vi har ett klimathot som hotar själva förutsättningarna för mänskligt liv på jorden. Sett ur evighetens perspektiv är det så vansinnigt knasigt att vi ägnar vår tid åt meningslösa grejer. I just vår tid har vi ju en historiskt viktig uppgift att utföra: hindra att jordens medeltemperatur stiger.

Människans historia började för 300 000 år sedan. Vi har vandrat på jorden och gjort allehanda ting i syfte att överleva och ta hand om vår mänskliga själ. Jagat och samlat och sått och skördat. Byggt båtar för att ta oss till andra sidan floderna. Berättat historier för varandra. Stordåd och illdåd har vi gjort, men oftast väl bara upprätthållit vardagen.

Det gör vi fortfarande. Men i vår tid och i vårt ekonomiska system upprätthåller vi vardagen genom att ägna vår tid och kraft åt meningslösa saker. Hur gärna skulle jag inte ha bytt ut alla dessa nutidens små förbättringar och förenklingar mot en visshet om att mänskligt liv på jorden skulle fortgå! Tänk att få gå och lägga sig på kvällarna och kunna hysa tro på framtiden. Det vore en mycket mer värdefull känsla än att kunna måla naglarna på ett smidigt sätt.

För övrigt har jag insett att stearinljus bör användas lika frekvent i juli som i december, fast utomhus.