Klara Olander: Jag vill ha ett queer hem

Kan ett hem vara queer? Den frågan dyker upp i mig när jag läser bostadsannonserna. Många av villorna är uppbyggda för en kärnfamilj. Ett stort sovrum till paret, två mindre till barnen, ett badrum där allt som har med kroppen att göra göms undan. Mellan rummen finns ofta dörrar att stänga. Och visst måste det väl göra något med oss? Fixerar det inte bilden av ett visst sätt att leva och stänger dörren till andra möjligheter?

Min fråga kommer sig av att jag nyligen har sett ett program om arkitekten Eileen Gray. Hennes hus E. 1027 ligger på den franska kusten och ser ut på ett annat sätt än villorna i bostadsannonserna. Det har utrymmen som inte bara passar kärnfamiljen och planlösningen öppnar för andra familjekonstellationer än den heterosexuella normens. Själv rörde sig Eileen Gray i lesbiska konstnärskretsar i slutet av tjugotalet och E. 1027 var tänkt att rymma henne själv, en ensamstående kvinna med många vänner.