Den svarta bilföraren, som vi är vana att se glad och pigg som en duracellkanin, får nytt ansiktsuttryck på en millisekund. Det är som om en persienn fällts ner.
Hans bil har stoppats av polis som med myndig stämma kräver att han ska ”step out of the vehicle”. De andra, vita, medpassagerarna ifrågasätter varför de stoppats. Men inte svarta Karamo Brown. Han blir så smärtsamt liten när han försöker behärska sin rädsla. Samtidigt brinner Black Lives Matter i USA efter flera polisingripanden mot svarta med dödlig utgång. Så säger polisen plötsligt att det inte är på riktigt. Han är bara kompis till Cory som killarna i bilen, gänget från Netflix-programmet ”Fab 5”, ska göra en makeover på. Allt var bara på skoj! Karamo skrattar, men obehaget sitter synbart kvar.
Senare i avsnittet tar han upp händelsen med poliskillen Cory. Karamo säger att han blev skakad, att hans söner inte vill ta körkort eftersom de är rädda att bli stoppade utan anledning och dödade av polis. Cory lyssnar. Hummar med. Säger att det finns dåliga poliser. Säger också att poliser själva är rädda att dö varje dag. Det är ett obekvämt samtal. Svart möter vit, svart möter blå. Stämningen är spänd, orden trevande. Människor som aldrig annars skulle ha mötts, som definitivt inte hade suttit i en bil tillsammans och diskuterat detta om deras vägar korsats på annat sätt, sänker sakta garden. Scenen är det starkaste jag sett på länge.
Ett äkta möte mellan polariserade världar är så sällsynt att man liksom glömt att det är möjligt. Polis-Cory, som kallar sig själv ”the biggest redneck ever seen”, faller senare i gråt. I sitt gnistrande nya hem, lyxrenoverat av Fab 5, säger han att samtalet med Karamo var det största. En livstid av tillbakahållna Texas-tårar får rinna fritt. Om det är några som kan mäkla världsfred så är det utan tvekan det här gänget.
Ja, jag är sen på bollen. I mina 38-åriga öron har ”Fab 5” varit ett klyschkalas till underhållningsprogram signerat millennieskiftet, byggt på idén att gaysnubbar kan allt om mode och i sin dyra byxficka ständigt har en dräpande oneliner – som de mer än gärna kastar på vilsna straighta karlar som nästintill påtvingas makeovers. Men konceptet har en ny tappning som nu lanseras i en ny säsong på Netflix. Den här versionens sjunde blir jag varse, av vänner som gråtit floder till varje avsnitt. Det dröjer inte länge innan jag själv hulkar. Det är kärlek i koncentrat. Fab 5, arkitekter som river murar istället för att resa väggar, gör världen till en bättre plats.
I en tid där ingen är intresserad av att förstå någon annans kamp till förmån för bidragstak, högljudda utspel om dragqueens och räkneexempel på hur hungrande fattiga inte är hungriga rent matematiskt, visar Fab 5 att det finns en annan väg. Människor kan mötas. Se varandra, vara intresserade och tålmodiga, lyssna – och rikeligen belönas, vi får ju samma tillbaka. Knyta upp de knutar som får oss att undvika varandra. Knyta upp de knutar som får oss att leva mindre liv än vi egentligen kan.
Säsong efter säsong rullar på tv:n, med försommarsolen på högvarv utanför. Jag går i Fab 5-terapi och fler borde följa efter. Vill vi förändra något i det här uppskruvade monologsamhället, där främmande blir mer främmande för varje förbannad filterbubbleminut, är det så här vi ska göra det. Sluta gasta, börja lystra. Skygglappar och hörselkåpor av. Fundera över de starkaste argumenten från sidan du inte håller med, utgå från att vi har något gemensamt istället för att snabbt peka ut trolig agenda och plocka politiserade poänger. Låt inte någon komma undan med bullshit, men var vänligt inställd. Det är så enkelt, egentligen.
Som när den republikanska cowboyen Josh Eilers i Texas, uppenbart obekväm med de queera virvelvindar som plötsligt drar fram på ranchens marker, frågar Fab 5-frisören Jonathan Van Ness vilket pronomen han bör använda när de pratar med varandra. Sedan följer han upp: ”Är det okej att jag frågar dig det här? Jag tycker att det är viktigt att visa respekt och vara artig.”
Precis så lite, och precis så mycket, krävs. Utgå från att du inte kan något om det du inte kan något om och kombinera det med the bare minimum för att överhuvudtaget kunna möta en annan människa: vanligt jävla hyfs.
