Anders Wallén: Jag skulle aldrig resa till Åland

Jag får för mig saker. Redan som treåring fick jag till exempel för mig att jag skulle äta mina måltider i en garderob. En hel sommar slabbade jag i mig frukost, lunch och middag i en stängd skrubb med en grön ficklampa som enda ljuskälla. Skohyllan fungerade utmärkt som matbord och jag var liten nog att få in benen under.  Mina föräldrar var förundrade. Det skulle de kanske fortfarande vara om de fått leva. Det får jag aldrig veta.

Som tonåring fick jag sedan för mig att hålla mig med fyra grundprinciper. För det första: Jag skulle aldrig resa till Åland. För det andra: Jag skulle minsann inte gå på Gröna Lund. För det tredje: Jag skulle inte, för allt smör i Småland, se en James Bond-film och slutligen, för det fjärde: Jag skulle aldrig i helvete spela squash. Allt detta var sådant som många ägnade sig åt vilket var ett skäl så gott som något att själv vägra. En välvilligare tolkning är att det i de fyra satserna fanns ett frö till att säja nej till miljöförstöring, ytliga nöjen och kapitalism.