Rojin Pertow: Jag ska bara Alfons Åberg

“Jag ska bara…”. Jag vet inte hur många gånger dessa ord faktiskt yttrades av mig i min barndom, men desto mer minns jag min egen mamma säga dem till mig med barnsligt tillgjord röst. ”Jag ska bara Alfons Åberg”, så sa hon hela tiden till mig när jag var liten. Hon sa det så ofta och liksom ihop med namnet i ett svep utan kommatecken, ”jag ska bara Alfons Åberg”, att frasen fick eget liv och reste sig över sitt ursprung. Nog lästes det kopiösa mängder Alfons Åberg om och om igen i det Pertowska hushållet, men ”jag ska bara” lösgjorde sig från böckerna och landade i vårt vardagsliv, blev en del av vår kultur och jargong.

Det är vad som händer när böcker blir till litteratur. Det blir större än bara texten eller innehållet mellan pärmarna. Det blir till kultur, det nästlar sig in i människors tanke- och idévärldar. Det blir en del av livet. I förra veckan gick Alfons Åbergs skapare Gunilla Bergström bort. En enorm förlust för hela världen, böckerna om Alfons Åberg har getts ut på över 30 olika språk. Både när och fjärran har barn kunnat ta del av saker som barn ofta känner men kanske inte alltid själva kan uttrycka; ensamhet, sorg, att inte kunna somna. Det låter banalt när man säger det sådär, men med handen på hjärtat är det inte många vuxna som kan hantera sådana saker heller. I bästa fall lär man sig leva med det helt enkelt.