Krönika

Dilan Apak: Jag påminner mig själv om att allt alltid är åt helvete ändå

Publicerad 3 december, 2020

ETC nyhetsmagasin

Det är en rakt av underbar framtid jag börjat skissa på och som jag hoppas vi kan genomföra tillsammans. Det skulle kräva en högre efterfrågan på absint och ny experimentell musik men det tror jag alla kommer vilja ha efter det här.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Dilan Apak

Text

En sista krönika ska skrivas innan året är slut och jag känner mig helt urblåst i hjärnan. Inget att säga. Jag drömmer om att vara en sådan där kulturarbetare som lyckats på riktigt, som kan vara som Stellan Skarsgård ni vet. Bara ta jobb som en verkligen bryr sig om och inte tänka på pengar. Men efter det här året är jag väl medveten om att varje faktura räknas och när chansen kommer ska krönikor skrivas. Att avstå medan jag väntar på inspiration, det finns inte.

Jag funderade på om jag skulle försöka skriva en humoristisk årskrönika, ett tacksamt grepp. Kanske något skojigt om hur världen höll andan medan ett senildemensboende i väst skulle rösta fram sin mest populära brukare. Eller något lite lustigt om hur nyhetsvärdet i att inte vara en metoo-man borde sprungit om motsatsen. Jag ansträngde till och med hjärnan så mycket att jag började utveckla en spaning om att miljöförstöringen skulle bli kurdernas räddning.