Opinion

Krönika: Jag kräktes av skam över min stora okvinnliga kropp

Publicerad 25 augusti, 2016

Dagens ETC

Ibland känns det som om jag inte kan röra mig ens några meter utan att bli påmind om att konsumtionssamhället bäst före-märkt kvinnokroppen och att jag i oförminskad fart närmar mig det vi på svenska skulle kunna kalla sista knullbarhetsdatum, skriver Anna Holmqvist.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Anna Holmqvist

Jag läste intresserat i någon av Sydsvenskans helgbilagor härförleden om hur allt fler kvinnor vill skära bort bitar av fittan; strama upp och klippa ner, göra musen mumsigare, så att säga.

Sådant fyller paradoxalt nog mig med glädje och inre tillfredsställelse, ungefär som när man hittar en stor glänta med kantareller. För man får leta länge om man ska hitta en tydligare bild av internaliserat förtryck. I andra delar av världen kämpar kvinnor med livet som insats för att slippa få bitar av fittan bortskurna, men på gymmet nere i stan berättar alltså en tjugonågonting att hon tänker betala för att bli stympad.