En glaciär i Jämtland har spruckit.

Temperaturrekorden är dagliga nyheter, snart inte ens nyheter.

Flyttfåglar blir nu bofasta i vårt land.

Att människor på flykt går under är inte heller nyheter. De tillåts inte bli bofasta någonstans. Utom kanske i enorma flyktingläger.

Några av världens ledare sprider pladder, lögner och inbilskhet omkring sig i en utsträckning som för ett par decennier sedan hade hört hemma i någon serietidning. Nu kvittras det i stället elektroniskt och lagras i elektroniska moln. Pladdret får svåra konkreta följder för verkliga människor. Vad kunde vi hinna tänka och göra om vi inte gav pladdrarna all denna uppmärksamhet?

I vårt land går det undan. Snabba och stora neddragningar görs i statens miljöbudget utan utredning eller samråd med de myndigheter som berörs. Kulturskola för barn skärs ned med små pengar för staten, men med stora följder för barnen. Yviga drömmar presenteras. Än en gång ska rika människor, i glädjen över att få sänkt skatt, själva frivilligt börja att finansiera teatrar eller bibliotek. Det har de visserligen aldrig gjort tidigare. Men nu…

I själva verket vet vi vad som kommer att hända, och vad som inte alls kommer att hända. Den bristande viljan hos de beslutande att ta tid till eftertanke, och att begrunda gjorda erfarenheter är svår att förstå.

Ifrån delar av världen sprids just konkret kolmörker. Kolet ska enligt USA:s och andra regeringar ges ökad användning som energikälla, trots att det skadar miljön så oerhört. Att försöka vitmåla kol är nästan obegripligt kortsynt. Vapenexporten till konfliktområden minskar inte alls. Fem av de sex största vapenexportörerna i världen har plats i FN:s säkerhetsråd.

Mitt mörker har också djupt personliga skäl. Men mitt ansvar för mörkret runt om mig blir inte mindre för det. Mormors efterlämnade svarta stenkolssmycken, avsedda att bäras till sorgklädsel då för 100 år sedan, kommer till heders. Nej, det är fel ord. Någon heder är inte inblandad; jag tar dem i bruk.

Men mycket annat inträffar också. Ett barn sjunger glatt och fritt i kassakön. Någon blir frisk. Någon blir inte alls frisk, men får den hjälp som behövs. En tonåring reser sig ilsnabbt och hjälper en kvinna som har svårt att ta sig ombord på bussen.

Grundvattnet fylls på. Både det i naturen, för nu regnar det äntligen i centrala Spanien, och det inre grundvatten som hotat att torka bort i mig.

Vi firar nu 100 år av rösträtt för alla vuxna i Sverige. Läskunnigheten i världen ökar, barnadödligheten minskar, liksom mödradödligheten vid förlossning. Sjukdomar utrotas. Luften blir bättre på många platser.

När jag kommer ut efter körrepetitionen och går hemåt i mörkret bland de gamla husen är det tyst. Jag är alldeles fylld av musik och jag tänker på att just så går tiotusentals människor ikväll, i spåren av dem som gick på samma sätt för flera hundra år sedan. Vi har kämpat med samma toner, samma krav på klang och precision. Och när vi lyckas gestalta kompositörens avsikter, och göra musik tillsammans så öppnas ett stort nytt rum i oss alla. Hjärtat flyger ett ögonblick.

Dagens svenska körsångare skiljer sig från dem som sjöng den stora julmusiken i samma kyrkor för 200 år sedan. Vi har inte lika ont i tänderna, inte lika mycket klåda av infektioner, inte lika många parasiter, luktar inte lika illa. Våra benbrott är inte snedläkta. Vi är inte hungriga, vi har fått gå i skolor av alla slag och vi har hört väldigt mycket mer musik än de någonsin gjorde. Låter musiken likadan i våra öron som den gjorde i deras? Det kan vi aldrig veta.

Och även om natten nu är mörk som bläck eller kol eller som onda drömmar så kommer dagsljuset tillbaka. Varje år. Hittills. Även om fåglarna inte flyttar längre, så börjar de snart att sjunga. Jag bär mormors svarta stenkolshalsband, och det tunna lilla armbandet, för sorgen. För minnet av min älskade mormor. För att smyckena är vackra. Mormor stekte plättar, manglade lakan, stoppade strumpor och fick rösta första gången vid 36 års ålder. Sen röstade hon livet ut.

Världens framtid är svårt hotad. Också. Världen blir bättre. Också. Kloka och modiga människor strävar för att stärka demokratier, skipa rätt, avslöja missförhållanden, sprida god sjukvård, trösta förtvivlade. Bröd bakas. Kläder tvättas. Hus byggs. Barn nattas. Gamla får hjälp med att få kläderna på sig. Rör lagas. Tavlor målas. Djur matas. Kök städas. Drömmar berättas. Och nya drömmar växer. En dag och en dag, och en dag till.