Det är ett år sedan nu. Före mitt nattpass hade jag varit på en filmvisning och deltagit i ett samtal om aborträtten. Fyrtio år tidigare, 1975, infördes fri abort i Sverige. Därför anordnades denna temaeftermiddag. 

När filmens eftertexter rullar sliter en man upp dörren. Han är maskerad, skriker och kastar in en rökbomb. Den smäller, precis bredvid ett litet barn. Rummet fylls med rök. På några minuter är polis, ambulans och brandkår där, och får gatan att blinka blått.

Attacken rubricerades initialt som ofredande, och polisen sa att den kanske kunde ha politiska motiv. 

Jag gick till jobbet den natten, till den kvinnoklinik som var min arbetsplats. Till samma plats som de patienter som blivit oönskat gravida söker sig för att få hjälp. Där de som tvingas avbryta en graviditet på grund av sjukdom hos foster eller hos den gravida vårdas. Samma plats som för de som behöver hjälp när en önskad graviditet avstannat, men fostret ändå  blir kvar i livmodern.  Till den plats där abortlagstiftningen verkar i praktiken. 

Polisutredningen lades ner. Det gick inte att hitta vem som utfört dådet. Men på högerextrema sajter hyllades det. 

Rökbomben skadade ingen allvarligt. Om syftet var att skrämma oss som var där till tystnad, misslyckades det.  Jag har aldrig skrivit så många texter om rätten att bestämma över sin egen kropp som under det året som gått. 

Det är inte bara den händelsen som gör det viktigt att göra det. Sedan förra året har rätten till abort varit under ytterligare attacker. Både i Sverige och i världen. Både juridiskt och med direkt våld. 

Det märkliga med abortmotståndare är att de egentligen inte verkar vara mot abort. Om de på allvar vill att färre personer ska bli oönskat gravida (vilket är huvudskälet till att en genomgår en abort) borde de i stället lägga sin energi på att hålla workshops i säkrare sex och lobba för gratis preventivmedel. Det minskar på riktigt de oönskade graviditeterna. Abortmotståndarna borde åka till Norrbotten och se hur de gjort: genom att erbjuda samtliga preventivmedel fritt till alla under 26 år halverades antalet oönskade graviditeter på ett år. Att göra inskränkningar i abortlagstiftningen minskar inte de graviditeterna, det förändrar bara metoderna som graviditeterna avlutas på till mer osäkra sådana.

Att vara motståndare mot abort är egentligen att vara emot rätten att bestämma över sin egen kropp.