Krönika

Fredrik Hollertz: Ibland är det enda rimliga det barnen sjunger

Publicerad 5 december, 2017

ETC Jönköping

Rimfrost och snö har alltid gett mig en sådan där barnsligt pirrig och mysig känsla. Tills för några år sedan. Kanske var det då jag blev vuxen på riktigt. Det var som en isande insikt plågsamt fortplantade sig i min kropp: Fredrik, människor som du känner kommer att sova ute i kylan i natt, utan något skydd för snön som viner. Inte för att de vill utan för att de inte har något val.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Jönköping som står för åsikten.

Fredrik Hollertz

Text

Som för många andra var människor som saknade tak över huvudet för mig då en ansiktslös massa. Något jag skänkte pengar till men inte mer. Nu hade de fått ansikten och namn som Cornel, Maria eller Maddalin. Det är inte lika lätt att slå ifrån sig det då. Andra kallar dem hemska saker. För mig hade de blivit vänner.

När jag skriver detta har värmen pajat i huset där jag bor och jag sitter med värmeljus och tjock tröja. Men det är ingenting mot att sova med blöt snö runt omkring sig och den fuktiga kylan tränger sig in genom kläderna. Överallt. Lägg sedan minusgrader på det framåt småtimmarna. Som om inte det vore nog kanske någon kommer och försöker jaga iväg dig där du slagit läger. Här hemma har jag har ett torrt varmt täcke och det är fortfarande rätt så många plusgrader inomhus och ingen kommer rusa in och vända upp och ner på lägenheten.