”Kalhyggesbruket har orsakat den största miljöförstöringen i Sverige någonsin.” Så formulerade sig nyligen Johan Nitare, Skogsstyrelsens mest erfarna ekolog, i en stor intervju i DN.

I 33 år har han arbetat för att försöka förena skogsbruk med naturhänsyn. Under den tiden har utvecklingen för biologisk mångfald gått bakåt, enligt myndighetens egen utvärdering av miljömålen. Om en månad går Nitare i pension. Nu anser han sig kunna tala fritt. Och då är han tydlig: ”Intakta, artrika och levande skogsekosystem finns bara kvar som små fragment på svårtillgängliga platser.”

I dag bedrivs kalhyggesbruk på 97 procent av den brukade skogsarealen i Sverige, enligt Skogsstyrelsen. Ingen forskning har visat att artrika och levande skogsekosystem återskapas när träden i planteringen vuxit upp.

Det är hisnande att ta in. 

Men kan trenden vändas? I veckans tidning besöker vi Garphytteklint i Örebro, där människors engagemang för att skydda en oerhört artrik skog ser ut att ge resultat. När Länsstyrelsen vägrade att sätta naturhänsyn före markägarens ovilja att bilda naturreservat klev kommunen in. Modiga politiker lyssnade på miljörörelsens argument. Här tänds ett hopp!