Övervåld, lögner och felaktig information, ännu en skandal i den långa rad av skandaler som kantar Skånepolisens historia. Men problemet är större än så, det genomsyrar hela poliskåren, och det har med manlighet att göra.

”Jag var förblindad av grupptrycket och av den brutala poliskultur jag skolades in i.” Så förklarar Michael Lundh, tidigare vid Norrmalmspolisen i Stockholm, hur han och hans kollegor brukade övervåld och skyddade varandra mot konsekvenserna. I samma intervju (”Jag skolades till hårding”, DN 10/2 -05) berättar han om hur de kunde begå misshandel ment aldrig bli anmälda, för de andra poliserna höll honom om ryggen. Jag tror hela poliskåren lider av samma problem och att det är ett av skälen bakom Skånepolisens agerande.

I Malmö red hästburna poliser över personer som demonstrerade mot ett nazistiskt parti. De spred sedan felaktig information om händelsen och skälen till att de agerat som de gjort. Med Michael Lundhs berättelse i bakhuvudet är det inte svårt att föreställa sig att det var medvetet.

Det finns en otroligt skadlig kultur inom poliskåren som bygger på våld, manlighet och rasism. Lundh berättar om hur kvinnliga poliser kallas attrapper, hur man ser invandrare som lägre stående människor och hur poliser alltid rättfärdigade varandras beteende. Det är självklart att dessa attityder påverkar hur polisen agerar.

Jag tror att många poliser lider av mental ohälsa och att kulturen inom kåren hindrar dem från att söka hjälp. Föreställ dig vad en polis möter på en vecka. Att konstant se samhällets värsta sidor, att nästan uteslutande komma i kontakt med mänsklighetens mörker, utan att få tillräcklig hjälp eller verktyg för att hantera det. Idag förekommer det ingen generell professionell handledning eller debriefing. Socionomer får det som standard, men inte poliser. Det är enbart vid extraordinära situationer som poliser får hjälp att bearbeta det som skett. Den tuffa kulturen hindrar dessutom säkert många poliser från att privat söka hjälp.

På intet sätt förmildrar eller försvarar detta polisens agerande i Malmö. Men det är viktigt att vi ser till bakomliggande orsaker till det som skett för att kunna förändra och förhindra att det sker igen.

Att kunna se längre än ytan är ironiskt nog precis sådant som är förbjudet inom den skadliga kårandan. Michael Lundh påpekar att de poliser som försöker lyfta sociala faktorer bakom brottslighet kallades för ”sosse-polis” och ­föraktades av andra poliser. Vi får inte trilla ner i samma fälla utan måste kunna diskutera skälen bakom skandalen samtidigt som vi inte ursäktar den.

Att rasism påverkar vilka polisen väljer att beskydda eller bestraffa är inget konstigt. Särskilt inte när rasistiska namn används under utbildningen för brottslingar, när polisen genom Reva och romregister lär sig att se vissa kroppar som mer misstänkta än andra. Polisförbundet vill se till att poliser får handledning och att kåren representerar befolkningen bättre. Det är ett gott tecken att det finns de inom kåren som vågar riskera att bli kallade ”sosse-polis”.

Nu hoppas jag att ansvariga lyssnar och att det blir förändring.