Hur skapas en man? Är det en instinkt eller formas de av rådande ideologier? Den utan jämförelse bästa essä jag läst senaste åren om den ”moderna” manlighetens tillblivelse är ”Pornotopía” av Paul B Preciado, tyvärr ännu inte översatt till svenska. Det är en studie av Hugh Hefner, tidningen Playboys legendariske chefredaktör, och bokens undertitel är ”Arkitektur och sexualitet på ’Playboy’ under kalla kriget”. Playboy är inte bara ett magasin med lättklädda eller avklädda kvinnor, Preciado kallar imperiet för en skärgård, ett Disneyland för vuxna män med hus där festerna sker, lägenheter inredda på speciella vis – och allt detta styrs av en vuxen man som i princip aldrig lämnar sin säng, än mindre sin lägenhet. Playboy har sin storhetstid under kalla kriget och är i USA central för skapandet av en ny man (vit, heterosexuell), vars begär och behov ska stå i centrum. 

Sedan Rysslands president Putin påbörjade invasionen av Ukraina har det skrivits mycket om en tillbakagång till kalla kriget, ännu en gång blir väst och öst varandras motpoler och huvudfiender. Kan vi även förstå denna tid som en tillbakagång till en manlighet vi trodde att vi hade lagt bakom oss? I de ryska oligarkernas lägenheter i London och på andra dyra gator i europeiska och nordamerikanska huvudstäder lever Playboy-idealet. 

Playboykvinnan skulle ha mycket mer än en snygg kropp, hon skulle även vara diskret, hålla sig i bakgrunden i allt förutom när sex begärdes. De foton som nu cirkulerar på flickvänner och fruar till de ryska oligarkerna – inklusive president Putins unga fru som sägs leva gömd i en stuga i Alperna – ser ut att vara ryska varianter av Playboykvinnor. 

Hugh Hefner levde i sin runda säng. Där hade han sex med otaliga mängder kvinnor som han dagligen förde en sexdagbok över. Där ritade han upp linjerna för kommande nummer och Playboy-evenemang. Putin i sin tur, har sitt vita bord där han antingen sitter helt ensam eller på betryggande avstånd från sina gäster. Trump sades ogärna lämna sitt Trump Tower. Naomi Klein skriver i en lysande essä om kriget med rubriken ”Dödlig nostalgi förenar Putin och Trump”. Men det är inte bara de som drivs av nostalgi. Vi lever just nu i en värld som verkar accepterat att mäns främsta uppgift är att utöva våld, att valet står mellan den goda och onda sidan, inte mellan våld och icke våld. 

Putin spekuleras vara galen, Will Smith säger att han blev galen av kärlek. Att mördaren som gick in på Malmö Latinskola är galen är det ingen tvekan om. De är också män alla tre. Hur många fler män bär på galenskap och vad inspirerar till denna galenskap som får konsekvenser för oss alla?

För övrigt tycker jag alla borde se föreställningen ”Tuma” på Unga Klara på Stadsteatern i Stockholm.