Hoppa till innehållet

Krönika

Rûnbîr Serkepkanî: Hur kan man närma sig en skällande rasist?

Publicerad 3 november, 2017

Dagens ETC

De är där för att gallra bort de illegala från de legala. I deras ögon är människor inte jämlikar.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Rûnbîr Serkepkanî

Text

Vi står över en militärbunker och tittar ut över Egeiska havet. Bergen i horisonten, dimman som lyfter från havet och ser ut som en filt av mystik. Sedan går vi ner. Hundarna börjar skälla på två ungdomar. Svetten, ryggsäckarna som hänger trött över deras ryggar. Allt tyder på att de är flyktingar. Hundarna är mycket aggressiva.

En man som står med en cigarett bredvid sin bil med bar överkropp går efter hundarna. ”Var inte rädd”, säger mannen till en av ungdomarna. ”Jag ska visa dig hur du ska vinna deras tillit.” Han böjer sig ner, sträcker ut sin öppna hand till hunden. ”Så här”, säger mannen och ler. Killen gör som mannen. Hunden slutar skälla. Han börjar le. Jag börjar le också. Dessa hundar har skällt på mig så många gånger utan att jag kunnat hantera det på ett bra sätt. ”Tack för rådet”, säger jag och vinkar till mannen.