Katarina Mazetti: Hur demokratiskt är beteende-design egentligen?

Jaja, det är förstås bra att kunskapen sprider sig om att hela planeten är i livsfara. Greta i New York, miljoners miljoner demonstranter som talar om klimat­hotet med varann och för politikerna. Men eftersom ingen av oss har magiska egenskaper räcker det inte att bara göra varandra medvetna om saken, visst är det dags att börja diskutera hur vi går till fas 2, åtgärder? Från snack till verkstad.

Första frågan: Är parlamentarisk demokrati verkligen effektivaste vägen i ett läge där allt är livsviktigt och bråttom? Jag menar inte att Stalin skulle fixat det bättre, men kanske att ett strängt styrelseskick med internationella regler, så som i krigstid, skulle kunna hjälpa oss en bit på väg? Stenhårda restriktioner, ransonering med kuponger för både mat, kläder och drivmedel, hårda straff för fusk och alla sorters farligt vinstbegär, allt under ledning av en vetenskaplig meritokrati. Alltså folk som bevisligen vet vad de gör i frågan, oavsett höger/vänster och gal/tan. Så att vi slutar rösta på stora käftar, utseenden, fördomar, missförstånd och köpta medier?