Krönika

Amar Bajric: Hungern är vår gemensamma vän och fiende

Publicerad 7 maj, 2017

ETC Jönköping

Det finns få känslor som är så mänskligt allmängiltiga som hungern. Den börjar som det nyfödda barnets instinktiva sökande efter näring och blir till den äldre människas medvetna tillfredsställelse av ett grundläggande behov.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Jönköping som står för åsikten.

Amar Bajric

Text

Hungern kan få en människa att omvärdera sin moraliska ståndpunkt för att fylla magen – och hungern efter för mycket på en gång, girigheten, kan definiera en människas moraliska förfall.

Smaker och dofter fastnar i vårt minne, ligger i dvala och väcks till liv igen när vi dämpar hungern eller törsten med något som smakar eller luktar precis så där som vi minns att det gjorde då. Är detta ett sätt för kroppen att belöna oss för kategoriserandet av det vi gillar, det som har gjort oss gott och gett oss näring? Är det en påminnelse om de stunder vi upplevde och de medmänniskor som vi upplevde dessa med? Eller kanske rent av en del av vår överlevnadsinstinkt?