Hoppa till innehållet

Krönika

Ulrika Lindahl: Hugg kvinnornas historia i sten

Publicerad 1 juli, 2015

ETC Bergslagen

Det är dags att vi får börja synas.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Bergslagen som står för åsikten.

Ulrika Lindahl

Text

Jag fick punktering på cykeln och eftersom tiden alltid är knapp så fick den stå olagad där hemma under flera veckor. I stället gick jag till jobbet. Och när man går hinner man se och tänka mycket mer. Se, tänka och bli förbannad. För det jag såg var det massiva gubberiet. Gubbar, gubbar, gubbar huggna i sten som vakar över oss från sina piedestaler.

Det är ingen nyhet precis, många av dem har ju stått där i hundra år, men när jag gick där i sommarvärmen kände jag att nu är det faktiskt dags att skriva om historien. Antingen så river vi helt enkelt ner dem eller så bestämmer vi att för varje man som står där och bröstar upp sig så ska vi ha en kvinna. Och då menar jag inte en naken kvinna utan namn eller en kvinna som står och blickar ut över havet och inte symboliserar så mycket annat än sin kvinnlighet. Nej, jag menar en riktig kvinna, som har gjort något på riktigt. Hur svårt kan det vara?