Inför det stora klimattoppmötet i Paris i början av december har nu äntligen media börjat trappa upp sin rapportering och bevakning av klimatfrågan. Det är viktigt och bra, men alldeles för sent. Den rapporteringen de gör nu borde de ha gjort konstant sedan mitten på 00-talet när klimatfrågan började bli allmänt känd.

Antagligen kan det ha med den digitaliserade journalistiken att göra, men troligen är journalisterna, precis som majoriteten av befolkningen, inte medvetna om situationens allvar. Opinionsbildandet har fallerat, och det är dags att hitta nya strategier.

Tonen från både forskare och miljörörelsen har de senaste åren haft en skimrande kant av hoppfullhet, för att lösningarna och möjligheterna att fixa det här fortfarande finns, och har funnits. Vi har varit så rädda för att skrämma upp folk så de slutar lyssna, så vi har försökt att pedagogiskt och lugnt berätta att det är bråttom, men inte panik.

Men det är panik, och de som är insatta svettas rejält. Åren har gått och sanden i timglaset är snart slut. Så vad ska vi göra? Enligt ny forskning från Göteborgs universitet når man lättast folk om man fokuserar på fördelarna. ”Fördelarna” kring klimatförändringarna hör man inte ofta. Det är svårt att prata om klimatet utan att säga att ”vi kan slippa” dåliga saker som kan hända. Vi kan slippa att en så stor del av världens befolkning kommer att behöva fly, och vi kan slippa en så markant havsnivåhöjning. Känns knappast som fördelar, och att prata om att höja bensinskatten och säga att folk borde minska köttet och fossiltransporterna verkar inte ha slagit an rätt sträng än.

Det kan alltså vara bättre att prata om att rädda vita jular. Eller överlag, rädda snön i nedre halvan av Sverige, Vasaloppet och Åres skidåkning och turismen. Det kan vara bättre att prata om tystare, öppnare och renare städer, i stället för bilfria städer. Att prata om den fantastiska växtbaserade kosten, snarare än att prata om köttfri kost.

Jag tror att lösningarna och satsningarna bäst presenteras så. Att skatteväxla på riktigt, och inte bara skatta det dåliga, utan fokusera bra satsningar och sedan ”ursäkta” den höjda skatten med det. Men jag tror också att vi som för talan och inte är politiker alltför länge har gömt oss bakom den hoppfulla tonen. Vi ska fortsätta lyfta fram lösningar, men vi måste också vara ärligare och tuffare i hur situationen ser ut. Situationen är åt helvete, och det är allas vår skyldighet att göra något åt det medan vi kan. Vilket är nu.